saltatochkryddat

Jag tycker - och jag tycker om! Ibland saltar jag min tillvaro, ibland kryddar jag den med drömmar. Jag gråter, är upprörd och förbannad - men mest skrattar jag.

Fort var’e gjort 💨

Detta är en något förenklad kartbild över Knäred, en ort i i Halland. Eller så inte. Det kan också vara en bild på mitt högra knä. I går var det i fokus!

Jag fick en återbudstid på ortopeden så det blev snabba ryck. Turligt nog var Staffan hemma på förmiddan så han kunde både skjutsa mig och vara mitt moraliska stöd. När vi kom in i väntrummet hörde vi upprörda röster som berättade om nån som hade väntat i två timmar och som gav upp och åkte hem. Vi tittade på varann och insåg att vid en lika lång väntetid för mig, kunde inte Staffan vara kvar och bistå mig. Jobbet kallade.

Jag hade tid klockan 11.20. Klockan 11.20 blev jag välkomnad in! Träffade en trevlig läkare som sammanfattade min knähistoria men jag var tvungen att protestera när han påstod att jag hade ramlat och slagit knät tidigare, när jag var liten. "Nja, så liten var jag väl inte, det var för två år sen och jag tror faktiskt jag är lite mindre i dag . . ."

Sen skulle jag ta av mig byxorna och lägga mig på britsen. Då kom han loss minsann. Jag försökte gnälla så lite som möjligt men det var omöjligt.

Då fick jag klä på mig och sätta mig för att få höra domen. "Du tycker säkert att två månader är en lång tid", sa han och jag höll livaktigt med. "Det gör inte vi", fortsatte han och jag undrade om det var en långsemester han såg fram emot. "Ett skadat knä behöver minst sex månader för att läka". Vilket han påstod att det skulle göra. Efter en beskrivning på en eventuell operation med sövning och brutala åtgärder i knät, höll jag med honom. När det senare visade sig att det ju faktiskt är TRE månader sedan jag gjorde mig illa, ja, då såg jag ljuset i tunneln. Bara tre månader kvar av självläkning, i stället för fyra!!

Livet lekte. Parkeringen kostade tre kronor.

I dag är det värre. Knät visar sig från sin sämsta sida efter gårdagens undersökning. Dessutom kunde jag inte motstå Staffans förkylningsbaciller så nu är jag däckad. Och det knävligaste är att jag håller på att få feber. Det hade inte han.

Och det enda jag längtar efter är dubbla Mariekex med smör, doppade i te. Några såna finns inte i det här skafferiet. De innehåller ju socker.

Matilda, fysio, du hade rätt. "Kroppen", favvonapraPRATERN, du skulle haft rätt om jag gett dig chansen. Jörgen, kiropraktor för AIK, du skulle ha sett till att jag var spelklar när SHL börjar om. Och ortopeddoktorn, tack för att du räknade fel, du fixade ett nytänt hopp hos mig. Och jag får gå litte lagom. Och cykla!

Det kunde ha varit värre.

Men kära var det så illa med knäet har jag ju inte
förstått, men så bra att det finns ett ljus i mörkret att se fram emot,stor kram

Men så jobbigt för dig Maude. Hör av dig om du behöver support av nåt slag när Staffan jobbar. Tyvärr har jag ingen bil, men än så länge kan jag cykla. Kram, kram!

Marie finns väl att köpa, jag kan skicka i last till
Bara Du blir glad o tålmodig,stora känslokramar
allt är lite upponer här också bara ha is i
Du vet, allt löser sig till sist
Lite konstig svenska var det , som vanligt