saltatochkryddat

I min ägo har jag en riktig skatt, ett fotoalbum som min son och sonhustru har gjort med fantastiska, underbara bilder av barn och barnbarn. Bland annat ovanstående på storkusin Alfred och lillkusin Mio. I dag är de fjorton respektive tio, så det är några år sen men så här, med lite distans till händelsen, kombinerat med vetskap om hur de har vuxit och utvecklats, kan jag absolut tänka mig hur det förtroliga samtalet lät.

Alfred: När du blir lika stor som jag, Mio, då ska du bestämma dig för vad som är viktigt i livet. Är det skolan eller är det Star Wars? Jag bestämde mig ganska tidigt för fotbollen. Och det har jag aldrig ångrat.

Mio: Men mamma och pappa säger att skolan är jätteviktig . . .

Alfred: Det är Livets skola som är viktig! Inte står det i skolböckerna nåt om hur man lägger en frispark eller hur man glidtacklas. Du kommer inte att hitta ett enda lasersvärd i dina skolböcker den dag du börjar ettan.

Mio: Va?! Inga lasersvärd?

Alfred: Nix. Inte ett.

Visst är det skönt att kunna luta sig mot en äldre, erfaren vän, som vill ens bästa, även om man får sina illusioner krossade. Nu har ju Mio, tack och lov, vuxit upp till en klok individ som har sina egna, bestämda åsikter. Jag hade lyckan att höra en av hans kompisar säga: Alltså, Mio, kan du äta hur mycket som helst? (I det fallet var det kakor). Vad som helst, hur mycket som helst, svarade Mio.

Jaså, kan du äta en väckarklocka kanske, skrattade kompisen. "Ja, en gång i livet tycker jag nog att man bör prova det", ett klassiskt Miosvar.

Älskade barn i alla åldrar, var och en av er är unik. Ta vara på det. Lyssna gärna på goda råd men ta dem med en nypa salt.

Den enda sanna glädjen, är det genuina glädjeskrattet som gör en utmattad. Det är därför jag behöver sova minst åtta timmar per natt. Min hela, stora familj och bonusfamilj gör mig helt matt. Av lycka.