Det här är inte min skog!
Så många gånger som vi har strosat omkring här, min kompis och f d granne Ing-Marie och jag, med varsin svampkorg i handen och bara njutit. Skogsvägarna runt omkring var som gjorda för cykeläventyr och nya upptäckter.
Nu finns en bred asfalterad väg till ett stort bygge i stället. Skellefteås nya vattenverk! Jag får verkligen hoppas att svampen är utrotad där nu. Skogen är i alla fall det.
I den här stan, My Hometown Skellefteå, byggs det nu överallt, brett, högt och jättehögt. Och där busstationen förr låg, mitt i stan, byggs nu ett gigantiskt kulturhus som heter Sara. Bussarna med passagerare har skuffats iväg till undanskymd plats.
"Vi" håller på med ett ännu mycket större bygge också. En batterifabrik som behöver 50 ha mark. Och de som ska arbeta där, behöver någonstans att bo så då bygger vi bostäder också. Och räcker inte marken till så bygger vi på höjden. Lätt som
en plätt.
Visst krävs det offer, en oherrans massa skog bland annat. Och ett planerat äldreboende. De gamla får vänta. Annat behövs bättre.
Nu är jag precis som de gamla var, när jag själv var ung. Jag gnäller och kritiserar. Förändringar är av ondo. Det var bättre förr. Då kunde man gå hem ensam i natten utan att bli mördad. På den tiden fanns det gatlysen. Skam vore det annars när byns
(Selsfors) fem hus byggdes bredvid ett kraftverk, som alstrade ström så det räckte och blev över.
Visserligen var Ywes mamma Harriet tvungen att följa mig över gräsmattan en gång, när ett trädgårdsbord hade antagit en farlig design i mörkret men sen gick det bra. Där låste vi inga dörrar. Där satt bilnycklarna alltid kvar i bilen, bra att ha deillress
(tillreds) ifall man fick bråttom. Vilket man sällan fick.
Och vattnet, det godaste, kallaste, fräschaste som någonsin funnits, fick alla fem hushållen från en och samma kallkälla.
Och nu, NU när det nya vattenverket tas i bruk och försörjer hela stan med omkringliggande byar, nu tas vattnet från - Selsfors! Cirkeln sluts. Men medan vi hade ett litet pumphus bland tallar och granar, finns nu ett megastort vattenverk, omgärdat
av asfalt och stängsel.
Vet du vad, det känns som att det skrinlagda äldreboendet skulle ha lockat mig. För nog börjar man vara gammal när allt var bättre förr? Men än är jag inte riktigt där, det finns väldigt mycket som är bättre nu. Till och med för en gnällkärring som jag.
😍
Kommentarer
Postat av: Ing-Marie
Älskade gnällkäring som vanligt underbart
att njuta o minnas
Trackback