saltatochkryddat

Jag älskar glasdroppar! Kan sitta och titta på ljusets spel i droppen nästan hur länge som helst - och bli lugn. Vilket jädrar i min lilla låda kan behövas.

Eftersom jag är nyfiken, eller "vettandesjuk" som vi säger här, så klarar jag inte av att stänga ute nyheter om omvärlden. Och jag blir så trött. Psykiskt så klart men även fysiskt. Jag tror att det är en gåva jag har. Om nånting är för obehagligt, smärtsamt, äckligt med mera, blir jag trött. Och blir jag trött, då somnar jag gärna. Därför att jag kan.

En gång somnade jag ifrån ett njurstensanfall. Det lär visst sällan hända. Däremot somnade jag inte när jag födde mina två barn, därtill var jag alldeles för nyfiken.

Det är förmodligen därför jag sover så gott efter att ha sett, hört och läst om allt som har hänt både i stora, vida världen men även i min egen stad. Det är inte för att jag är samvetslös, utan det är antagligen en rätt ovanlig skyddsmekanism jag är utrustad med.

När jag tänker att världen och människan har blivit ond och ful och att det inte finns nåt vackert kvar, då tar jag mIn tillflykt till glasdropparna som fångar ljuset och solen och får mig att inse att det finns skönhet i både det lilla och det stora, bara man ger sig tid att upptäcka den.

På vår balkong har jag en mängd glasdroppar, som symboliserar tre årstider. Och den fjärde? Den finns i stugan, i längtan. 

Jag är så glad för mina droppar i olika färger och storlekar. När jag sitter och ser på TV och hör på alla världens vidrigheter, kan jag snegla ut på balkongen och se skönheten glimra i lampornas sken och då skjuter jag upp flyttplanerna för hela storfamiljen till ett timrat hus långt upp i fjällvärlden, fjärran från det som förfular. För det vore faktiskt ett problem med det; jag kanske skulle få sömnsvårigheter . . .

Indigo & friends, you are my friends. I nöd och lust.