saltatochkryddat

I mitt barndomshem var det mycket musik. Det är därför jag kan referera till olika gamla låt- och vistexter, absolut inte på grund av att jag själv är gammal! Hmpf... Jag kan allt från Snoddas och Ulla Billqvist  till Metallica och Guns’n’Roses. Inte för att mina föräldrar lyssnade så mycket på hårdrock, nej, det är mina egna barns uppväxtmusik, som jag faktiskt lärde mig tycka om.

Tänk dig bara November Rain med Gunsen. Så himla bra!

I verkligheten är väl inte ett novemberregn särskilt njutbart att lyssna på. Det är bara förknippat med kyla och ångest över att det grå regnet ska förvandlas till vitt. DÅ är det dags att ta fram dem, bilderna. Jag är en höstfotograf. Det blir mycket skog, mossa och träd i alla sprakande färger som naturen bjuder på. Då vill jag också kura in mig i höstfärger hemma. Mannen bävar. Det kan bli vad som helst, från en ny matta till ett ljus. Bara det är de rätta färgerna så. Jag är hopplöst orange, svart och gul. Men det var det här med musik.

Mor hade alltid igång radion och var inte den påslagen så spelades det skivor. 78-varvare i min tidiga barndom, sen 45- och till slut 33-or.  Men de var inte många för då hade kassettbanden gjort sin entré. Ibland, mitt i en låt, kunde Siw Malmkvist börja låta som Sven-Olof Sandberg innan hon tystnade helt. Då tjorvade bandet. En enda härva av skört kassettband plockades med varsamma fingrar ut och operation försiktighet inleddes. Man snurrade försiktigt på de två hålen i kassetten tills bandet var sträckt igen. Sen, för säkerhets skull, spolade man tillbaka till början, för att försäkra sig om att bandet var absolut sträckt och klart för start igen. 

Min far hade en alldeles egen repertoar. Det var med blandade känslor man hörde när han, på särdeles gott humör, tog i och sjöng "I översta köket, jag gjorde försöket, i översta köket, att få en liten vän". Och så satt han där på stolen i köket med benen ihopsnurrade på hans eget sätt, och såg väldigt nöjd ut. Vi tog för givet att det var en hittepåsång men döm om vår förvåning när vi plötsligt, långt om länge efteråt, hörde just den strofen på radion. Han var mycket nöjd.

Senare i livet gick han också över till hårdrock. Speciellt Metallica. Misstanken är nog att han bara glänste med sina kunskaper inför en annan herre, som inte gillade ungdomens musik. 😄

Min dotter och jag sjunger ofta, flerstämmigt på två, Abbas "Thank you for the Music", bara sådär, helt utan vidare och helst inte när hennes  tonårskillar är i närheten. Men deras musik går inte av för hackor heller. Åtminstone en del.

Musik och bilder gör att vi minns. Inte bara känslor utan till och med dofter.

Därför kan jag lägga mig på golvet en vinterdag och lyssna på Björn J:son Lindhs "Brusa högre lilla å" och bli så där oerhört lycklig och varm. Mitt i smällkalla vintern.