saltatochkryddat

Ja, i alla fall snabbare än min fotoblixt. Och definitivt snabbare än min reaktionsförmåga. 

Jag var åskådare på Matchernas Match i morse. Eller, ja, förmiddan då. Säsongen skulle avslutas med en match mellan Sunnanås killar födda -05 och deras pappor. Jag hörde försnacket mellan två, far och son Westerman.

"Det kommer att bli slakt, farsan!". "Hahaha, jo, tjena. Säkert."

Jag blev lite orolig eftersom båda två är vinnarskallar och då tas ingen hänsyn vare sig till släktskap eller ålderskillnad.

Nu var det inte alla pappor som hade möjlighet (eller mod?) att ställa upp så därför var två före detta allsvenska spelare inkallade!! Visserligen till åldern komna men vältränade som få. 

Vilken match det blev! Ingen slakt, tack och lov, men vad dom krigade. Och vad dom kunde! Självklart höll jag på Alfreds lag, eftersom han är mitt barnbarn men jag tvingades flera gånger att applådera Adam (måg) också. För även om det var tämligen länge sedan han slutade spela fotboll, har han en ganska krävande träningskompis hemma på gräsmattan, som håller igång honom.

Ibland släpper Alfred in mig i snacket kring den internationella fotbollen så jag försöker hålla mig uppdaterad, det är så kul.

Hans äldre bror, Gideon, har lanat från i går kväll till klockan sex i kväll - utan avbrott! I den världen har jag inget att hämta . . . Men som kakexpert och provsmakare ställer han upp hundraprocentigt på mig.

Men hos min sondotter, Arwen, har jag hittat en gemensam nämnare. Hon vill nämligen gå i pension! Vid tretton års ålder 😄 Undrar om hon tycker att både hennes farmor och hennes mormor verkar ha det bra och avundsvärt?

Hennes tre år yngre bror, Mio, har inga pensionstankar. Bara han får kladdkaka så glömmer han det totalkaos som råder i skolan. Men om det är det ingen som tror honom. Lika lite som att de ska åka till Spanien med husbilen. Nu när dom faktiskt har varit till Frankrike. Logiken finns. Men inte sanningen. Absolut inte. 

Det är så fantastiskt underbart att få vara en del av de ungas liv och leverne. Åtminstone så länge jag får vara i deras lag.

Och Molly, Staffans åttaåriga barnbarn, tack för att du har ett orubbligt förtroende för mig när det gäller att återuppliva nästandöda humlor! Jag är oerhört mallig över det.