saltatochkryddat

Nej, det handlar inte om allergi. Det rör sig helt enkelt om att mina ögon ibland blir lite blöta av pur lycka.

Nu tar andra färger över, steg för steg. Orange, gult, brunt, bärnsten. Fantastiskt vackra men det går inte att komma ifrån att de innebär - höst.

Nu har jag fått en ide’ i mitt huvud. Där finns det gott om plats att fylla tomma ytor. 

Jag lämnar alla sköna, gröna, varmt soliga färger i stugan och låter stadens balkong få tre årstider i stället. Höst. Vinter (fartsträcka). Vår. Idén är född och till viss del förverkligad men om det färdiga resultatet blir som huvudet tänkt det, tja, det får vi se.

Oklart? Flummigt? I så fall är det raka motsatsen till mina erfarenheter från förra veckan. Då var det klara besked som gällde. Spagetti och köttfärssås. Plättar. Specialmackorna, du vet. Glöhöpper.

Okej.

Men läggtider då? Oroa dig inte, du får lägga dig när du vill, vi sköter oss själva. Jaha, men väckning då? Det behöver du inte bry dig om, vi ställer mobilen på ringning klockan sju och sen snoozar vi ....

Inga oklarheter där inte! Eller?

Att bo med och livnära två tonårskillar, är att vara statist. Åtminstone utanför köket. Men vilken fantastisk tillvaro! Man kan hamna i seriösa diskussioner och få slut på argument. Man kan se ett TV-program om Kapten Klänning, den högt uppsatte polischefen och "kvinnokämpen", som visade sig misshandla och våldta kvinnor. "Och BARN!", hojtade den yngre tonåringen, "det där är fasen ett barn, inte en kvinna!!" 

En mormor kan bli stolt och varm om hjärtat av många olika anledningar. En mormor kan också bli lurad och, helt motsägelsefullt, bli full av skratt och varm om hjärtat. Efter att ha låtit den äldre tonåringen snooza ett par gånger, gick mormodern in med bestämda steg och dito röst och förklarade att NU, PÅ EN GÅNG, skulle det stigas upp! Ett par pliriga ögon stack fram under täcket och en glad röst sa: Jag undrade just hur länge min bluff skulle hålla. Vaddå, bluff?? Jag börjar tjugo över tolv i dag. Kolla mitt schema om du inte tror mig.

Så föll det sig som så att den yngre tonåringen sa: Min lärares barn är sjukt och dom har inte fått fram nån vikarie, så jag börjar senare i dag. Vaddå, hur vet du det? Jag känner det på mig . . .

Och så det där leendet som gör att man blir som varm i hjärtat - igen. Och iväg till skolan for han.

Men visst var det skönt att komma hem till sitt ändå, sina egna rutiner och TV-kanaler. Och inte behöva vara ute och locka på en katt, som visade sig vara inne. Insläppt från taket! Via en tonårings fönster.

Jag hörde en kommentar på frågan om bröderna inte skulle ha tyckt att det hade varit skönare att vara ensamma. "Nä, det blir så fullt på diskbänken".

Och på nåt konstigt sätt omvandlas de orden till kärlek och plötsligt blir hjärtat så där varmt igen.

Som en sommardag i stugan.