saltatochkryddat

Om jag inte själv hade varit hemma och sett, hade jag ändå förstått.

Tidigare hade det kunnat vara en av tre men nu avgör storleken på skorna. Hennes söner har numera mycket större skor än hon har. Men alla tre lämnar liksom skorna i steget. Utom på sommaren, då sparkas foppatofflorna eller sandalerna rätt upp i luften, var de landar är av underordnad betydelse, tids nog hittar man dem.

Tänk att man kan sakna att snubbla över hullerombullerskor. NÄR blir det fritt fram att träffas igen? Men även i karantäntider kan under ske! I går, t ex. Då ringde sextonåringen! Detta kräver ett utropstecken, faktiskt.

Under den "frivilliga" karantäntiden  har vi träffat barnbarn på två meters avstånd, fått en filmsnutt av ett frisparksmål och söta bilder i olika situationer av våra barnbarn. Alla utom ett. Men igår ringde han. Och det handlade varken om köttfärssås, glöhöpper eller kakor. Han ville intervjua mig!

Det var en skoluppgift! En svår och betydande sådan. Eller, ja, så uppfattade jag den i alla fall.

Men mellan frågor och svar hann vi med en massa fniss och skratt och det var så himla, himla kul.

När vi, långt om länge efteråt, sa hejdå, krävde endorfinerna i min kropp att jag skulle baka! Potatisbakelser i långpanna. Sen fick hon, med de vita skorna i full fart, order att komma under balkongen och hämta. 

På tal om lycklig. Min långsemesterfirare gör mig lite orolig. I morse steg han upp halv sju och kokade kaffe. Va? Så här tidigt? Mumlade jag toktrött. Tidigt? Sa han förvånat. Jag hade faktiskt tänkt stiga upp klockan tre och sitta vid köksbordet en stund och dricka kaffe. Det gjorde alltid min far.

Jag börjar misstänka att han inte är en långsemesterfirare. Jag tror han är pensionär . . .

Och när han föreslår att vi, i minst en timme innan eftermiddagskaffet, ska lägga oss och läsa de böcker vi alltid har på gång, då är jag säker. Och fullständigt nöjd.

Jag vet dock att det här är lugnet före stormen. Så fort våren har gjort sitt definitiva intåg, blir det stugan. Och då blir det snickarbyxorna. Och lite lågmält, nöjt visslande. Precis som en långsemesterfirare som har fattat galoppen.