saltatochkryddat

Haha, nu trodde du att jag skulle avslöja nåt, va? Men det blir inte mer spännande än så här.

Att kunna få njuta av en liten brasa i en alldeles egen öppen spis, det är inte bara lycka. Det är också avkoppling, verklighetsflykt, njutning, ögonfröjd och en liten gnutta rädsla. Eller respekt, kan man också säga.

Jag tycker definitivt inte om "sprättved" som smäller högt och slänger ut ett brinnande kol på golvet. Om man inte har gnistgaller. Och det har vi. Därför borde vi inte ha små, svarta fläckar på vårt vackra trägolv. Vilket vi har.

Någon i stugan älskar att elda. Någon skulle kunna köra igång en brasa mitt i sommarvärmen, bara för mysfaktorn. Denne någon har en hustru som uppskattar brasans värme när det är kyligt ute men definitivt inte när det är svettläge till och med i skuggan.

Sädesärlorna, som tidigare bodde på stugtaket, kommer numera bara dit och bastar. Jag förstår dem. Varför ska de flyga flera hundra mil, hela vägen från ett hett Afrika, bara för att hamna på ett skållhett plåttak i Västerbotten? Så himla goda är väl inte hårt rostade mygg och flugor, att man riskerar att fjäderdräkten tar eld.

Men just nu tillåter Någons hustru att han eldar hur mycket han vill när vi är i stugan. I dag, i stan,  träffade vi både regn, snö och hagel på vår promenad och ändå gick vi bara 2,7 kilometer. Åtminstone jag. Någon går alltid kortare sträcka, trots att vi går hand i hand. Han är lite sur på sin nya telefon, som inte anger rätt mängd steg. Därför tar han med sig den när han går till soprummet. När han går ner i källaren och upp igen. Han till och med dammsuger helt plötsligt. Fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Det är väl just det han saknar mest med att ha slutat jobba. Antal steg. Då brukade han stoltsera med mellan 6000 och 7000 steg varje dag. Så jobbigt ska han inte behöva ha det längre. Och jag lovar att när vi har flyttat ut till stugan på allvar, då kommer han att vara vida överlägsen mig i steg. Trots att åkgräsklipparen inte ger några. 😉

På Valborgs ska vi både småelda och mellanelda. I öppna spisen och i grillringen ute. Men någon stor brasa, som varit tradition i många år, blir det inte. Det sätter coronaviruset stopp för den här gången. Så det blir ett lugnt välkomnande till våren. Utan smällare och annat otyg. Om nu inte Någon smusslar in nån sprättved förstås.  Då får jag många steg.