Konsten att kamma hem en storvinst

(null)

Det där med "Plötsligt händer det" är ren och skär lögn.
Att vinna stort på Triss kräver planering, erfarenhet och fantasi. Men också en fjärde ingrediens, som vi tyvärr inte lyckats lista ut ännu. Ren och skär tur, tror vi inte på längre. Det måste finnas något annat.
Erfarenheten har gett oss följande viktiga lärdomar:
I "vår" affär ska man köpa lotterna i kassan, inte i "spelhålan". Det är en viktig lärdom.
Det finns olika verktyg som man kan skrapa med och det gäller att hitta det rätta. De här triangelformade, specialdesignade plattorna som finns i olika färger och som det står Triss på, funkar bara i en färg. Och den skrapar dessutom enbart fram småvinster, men ändå.
Underlaget är också viktigt. Enbart en bordsskiva är förkastligt, då behöver man egentligen inte skrapa alls för att veta att det är en nit. Nej, man måste experimentera sig fram. 
Telefonen kanske. Ett vykort? En bok som var jättespännande? Alternativen och möjligheterna är oändliga.
Ändå är det en baggis om man ser till antal möjligheter när det gäller skrapverktygen. I stan håller jag mig oftast till den svarta skraptriangeln (svart och gult är ju en oslagbar kombination) medan Min käre make är mer wild and crazy och kan prova med ett kontokort alternativt AIK-medlemskortet.
I stugan är möjligheterna oändliga. Skruvar, spikar, kniv, skruvmejsel, you name it. I snickarboa finns det resurser. Själv kan jag gå i timmar och leta efter den perfekta stenen. Eller kotten. Perfekt i  mening att den går bra att skrapa med, inte att vinna med. Än.
Men nu har vi kommit nåt på spåren! Det är inte hur mojängen ser ut, som är avgörande. Ej heller hur vass och skrapduglig den är. Det viktiga är vad den heter! Det säger ju sig självt att man inte kan kamma hem en vinst med en skruvmejsel. Det måste ju vara en kam! Vilket skulle bevisas av ovanstående bild. Så nu gäller det bara att hitta de rätta orden. Synonymer till vinna. Och omsätta dem i praktiken. Skörda. Inhösta. Knipa. Triumfera. Och det svåraste: trägen. Den där trägen som alltid vinner, hur i hela fridens dagar ser den ut? Eller flaxen? Är den skrapvänlig, tro?

Jag tror inte längre på ödet. Ej heller på turen. Man kanske skulle testa en lyckost. Om jag bara visste vilken sort.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0