saltatochkryddat

Så här är det: På 70-talet bodde min dåvarande sambo och jag i Västerås. En dag var vi hembjudna till sambons klasskompis föräldrar. De ville väl få ett exotiskt inslag i vardagen. Norrlänningar, you know.

Där blev det, av någon outgrundlig anledning, tal om att vi, eller åtminstone de, som pratade genuint Skelleftemål, satte ett "n" framför pojknamn och ett "a" framför flicknamn. De frågade, förstås, varför det var så.

Då förklarade sambon att "jo, för att förr i världen hette alla människor Ulf och för att veta om det var en hon eller han, satte man ett a’ framför en honulf och ett n’ framför en hanulf".

Jag såg, mycket förvånad, på sambon. Var fick han den helt bisarra, verklighetsfrämmande förklaringen ifrån? Och höll på att skratta mig sjuk.

Klasskompisens föräldrar såg, däremot, inte förvånade ut, utan genuint intresserade.

Nu har det gått många år sedan dess och nu har jag, tack vare min käre make, fått en a’Gusti! En alldeles underbar moster till honom vid dopnamn Gusti men vad tror du alla säger, just det a’Gusti. Jag tycker mycket om både damen och månaden, otroligt vackra och färgstarka bägge två.

N’Ander känner jag inte men jag vet att han finns och har funnits i många exemplar. Men a’Gusti är unik. Jag ska aldrig glömma där hon satt, liten och bräcklig, och på sin bredaste, fantastiska dialekt berättade om när hon en gång körde motorcykel utan att ha lärt sig att stanna. Det fick passageraren bakpå göra, genom att hoppa av och springa allt vad han kunde tills han var förbi och kunde möta henne och stoppa ekipaget.

Jag tänker på henne där jag sitter, mitt i skogen och ser på allt det vackra som augusti för med sig. Och plötsligt hör jag ljudet från en framrusande mc uppe på landsvägen.

Det finns tillfällen att bevara. I minnet och i hjärtat.