saltatochkryddat

Vårt jordgubbsland såg rent för bedrövligt ut. Och inte gav det någon större skörd heller. Vi sände en ursäktande tanke till stugans föregående ägare, mannen med de gröna fingrarna, och grävde upp hela alltet.

Eftersom vi hade införskaffat pallkragar, satte vi de livskraftigaste plantorna dit. Då det blev över en liten yta, satte vi ett fåtal smultronplantor där, som annars riskerade en våldsam död på grund av en åkgräsklippare som behövde en parkeringsplats. Just där. Där de växte.

Nu har det gått ett par år och smultronen har helt tagit över hela pallkragen. Man kan säga att smultronen sitter på tronen. Men det gör man ju inte.

Det fick mig att tänka på Greta. Det är inte alltid de största med de kraftigaste rösterna som hörs. Greta Thunberg är liten och späd med en röst som hörs utan att hon nämnvärt höjer den. Men jisses vad hennes budskap hörs. Och sprids.

Jag hoppas att hon och hennes följare över hela världen, tar plats och tränger bort gubbarna som har gjort sitt. Precis som våra smultron. Som man än så länge kan trä på ett friskt och fräscht strå.

Jag tror på framtiden! Tack vare en pallkrage, där, från början, ett fåtal små plantor, växte ut över hela och ger oss en god och vacker illusion om vad som kan hända. Smultron är goda. Jätte-, jättegoda. Och även om de är små så ger de tillsammans en fantastisk efterrätt åt oss. Med en klick grädde.

Medan jordgubbarna skrumpnar.