saltatochkryddat

Det var kanske inte precis de orden hon sa, Åsa, (trots att hon är florist 😉) men innebörden är densamma.

Vi är jättedåliga på att säga positiva saker till varann i vardagen, eller hur? Om jag, t ex, ser en före detta skolkompis på stan så säger jag hej och går vidare. Till en annan skolkompis, som jag har närmare kontakt med, kan jag berätta att jag såg denna skolkompis på stan och att "hon var så himla snygg och fräsch", eller om jag möter en granne i trapphuset, som jag vet går på gympa tre gånger i veckan, då kanske jag säger "i dag är det jättehalkigt så gå försiktigt" men när jag kommer in igen till maken, säger jag "himmel så duktig hon är som går på gympan i ur och skur tre gånger i veckan".

Det behövs egentligen inte så mycket för att förändra dagen för någon annan.

Själv är jag ju hopplös på att klanka på media i alla dess former, vilket går ut över Staffan. Inte så att jag blir på dåligt humör och fräser åt honom, utan det är mer verbala attacker mot media som han tvingas lyssna på. Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, vilket i många fall har att göra med mitt förflutna som korrekturläsare. Då var man strikt i sin bedömning. Till exempel hade vi aldrig släppt igenom "splånkans nya Ica-butik" där, som det senare stod i texten "... de millimeterjämna varulagren i butikshyllorna är som en våt dröm för vem som helst som någonsin jobbat i butik och förkovrat sig i frontning".

Jag vet att jag inte hänger med, trots att jag har barnbarn och bonusbarnbarn, från ett år upp till sexton, och så ska det vara. Jag vet också att jag skulle ha tyckt att det hade varit urfånigt om mina föräldrar hade anammat de uttryck som vi ungdomar hade. Allting utvecklas och förändras, rätt eller fel är inte upp till mig att säga men vad jag kan säga är "så fin du är", "vilken snygg jacka du har", "det gjorde du bra", "du gör mig glad" och "oj, vilka gulliga och artiga barn du har". Bara som exempel.

Det verkar som att våra stora, så kallade aftontidningar, gör sitt värsta för att få oss oroliga, arga, förbittrade, avundsjuka och allt annat negativt när de sätter sina rubriker och sen tar betalt för att läsa resten på nätet. Okej, de ska överleva på något sätt. Dock inte tack vare mig. Jag håller mig till Norran och TV-nyheterna. Norran, tack vare rapporteringen om Skellefteå AIK och familjesidan, TV-nyheterna, tack vare deras vårdade språk.

Och till Åsa säger jag: Du inspirerar mig och fastän jag inte har en egen blomsterhandel ska jag bli bättre på att dela ut rosor, så det får bli verbala sådana.

Mina bloggläsare, tack, miljoner tack för att ni finns och en ros till var och en av er 🌹 🥰