saltatochkryddat

Och att kvinnor som föder barn får smärtlindring av fotbollsläkare!

Jag har alltid älskat fotboll! Ja, i ärlighetens namn var jag väl, i tonåren, kanske mer fascinerad av en del spelare än själva spelet.

Och senare, när min son började spela fotboll, var jag mest rädd för att han skulle skada sig. Men successivt blev intresset för själva spelet större och större samtidigt som sonens intresse för att aktivt spela fotboll minskade i takt med tiden han la ner på att kolla på internationellt spel. Det var väl Ted, van Basten, Gullit, Fowler, McManaman och de andra som fick mitt intresse att blomma ut. Jag njöt av att se skickliga spelare utföra magiska under med bollen. Ronaldinho, Batistuta, Messi, Henke, Brolin, ja, det fanns en hel del riktiga lirare att glädjas åt. Då.

Nu då? Jo, visst finns det några men jag hinner knappt lägga märke till dem innan de filmande skådisarna tar all uppmärksamhet. Spelarna som nästan får en knuff och som slänger sig, rullar flera varv och skriker ut sin nästintill dödliga smärta tills domaren kommer och tittar på offret och vinkar till lagets läkare att komma in på planen för att se om livet går att rädda. Om de ger nån behandling är svårt att se, det bildas liksom en mur runt spelaren. 

Efter några minuter tycker domaren att det är nog och kallar in båren . Men just när bårbärarna är framme, reser sig spelaren och går med minst ett avsparkat ben till sidlinjen, dricker lite vatten och börjar vinka med stor frenesi till domaren att: Nu är jag piggelin som tusan och måste in och rädda laget.

Och det händer om och om och om igen. De här flännskoporna med miljardinkomster är inte värda ett vitten! Är de förebilder för våra unga? Den frågan har ett självklart svar. Det är aldrig, aldrig tillåtet att fuska på någon annans bekostnad och eller för egen vinning.

Jag älskar fortfarande fotboll men jag älskar inte att se alla spelare, långt ifrån.

Låt Neymar, Suarez, Pepe och alla andra filmstjärnor få lägga sig på ett förlossningsbord i ett eller två dygn och få känna på simulerade smärtor liknande barnafödsel (glöm inte när bäbisens halva huvud trängts fram i själva öppningen och stannar där en rejäl stund) och den enda hjälp att få är fotbollsläkarens startgas och en klunk vatten. Kom sen och säg att ett avtrampat skosnöre kräver bår. Eller att en tröjdragning är lika smärtsam som ett revbensbrott, orsakat av en bäbis ihärdiga sparkar i magen.

Det finns naturligtvis allvarliga skador i idrott och de ska också tas på allvar. Därför skulle jag vilja rekommendera att Neymar samlar en massa likasinnade spelare och läser högt för dem fabeln om Pojken och vargen.