Det här är Iza. Hon skriver bloggen i dag.

(null)

Tjena! Iza här och jag är, för tillfället, lika sur som jag ser ut.
Normalt lever jag i en familj med en husse, en matte, en mellanhusse och en lillhusse. Och, om jag måste vara ärlig, en katt som heter Zingo och en till katt som heter Crazy. Det katterna och jag har gemensamt är bokstaven z. Inget annat. Jag tillhör familjen och de andra två z bara finns. Men det säger jag ju inte högt för man vill väl ligga på plus hos samtliga. För säkerhets skull.
Nu är det så att den övriga familjen har valt att åka bort en vecka. UTAN MIG!! Jag som har förställt mig allt vad jag kan och låtsas gilla att åka bil. Som jag hatar det! Men nu räcker inte det heller för att få följa med på semester. Nä, nu ska jag vakta huset tillsammans med andra så kallade familjemedlemmar. Va?! "Och ge katterna mat". Som om jag . . .
Husse och jag brukar vara ute i vildmarken och jaga fågel.
När matte ska gå ut på promenad, följer jag med som livvakt.
Mellanhusse och jag brottas och pumpar upp våra muskler. Jag visar.
Lillhusse och jag spelar fotboll. Jag står i mål och ni ska veta att han skjuter stenhårda skott! Det är bara jag som klarar av dom.
Och nu ska jag "ge katterna mat" . . . Men dra mig baklänges.
Den ena i tillfälliga familjen är ok. Han och jag har varit ute och spanat några vändor. Det är bara blankis var man än går. Och, tro mig eller ej, han hade broddar på skorna! Jag höll på att skratta ihjäl mig. Klor ska det vara, långa vassa klor så att man får bra grepp. Människor!
Den andra tillfälliga ligger under en filt och äter nåt som jag inte får smaka. Alvedon heter det visst.
Men okej, hon har faktiskt fyllt på min matskål med nåt godare. Sa hon. Undrar just om hon har smakat mitt käk.
Nä, jag känner mig bitter. Ligger på golvet, bredvid fotbollen, och saknar. Och husse har tydligen sagt till de tillfälliga att jag inte får ligga i soffan. Inte ens den fördelen får jag när de är borta.
Hon som tydligen får ligga i soffan, klappar mig på huvet och säger: Nää Iza, inte i soffan.
Matte brukar krama mig och skratta och säga: Näädu, kärleken ....
Fy, så orättvist, säger jag bara. 
Hoppas nu bara att min riktiga familj köper nån häftig present till mig när jag har skött om hus och katter och tillfälliga inhysta helt på egen tass. 

Kommentarer
Postat av: Ima

Du får säkert nåt gott, lycka till

2020-01-16 @ 08:29:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0