saltatochkryddat

Glöm "tjugutjugu". Glöm för all del "tvåtusentjugo".  Vi lever i år tjugohundratjugo. Detta har jag läst i en tidning och då måste det vara sant, eller hur?

Egentligen håller jag ju med. Men för den skull är det inte sagt att jag lyder. Det var helt logiskt när vi höll till på nittonhundratalet, då var ingen född, exempelvis, ettusenniohundrasextiotre. Mycket sällan nittonsextiotre. Nej, då var det självklart att vara född nittonhundrasextiotre.

Nu är ingenting självklart längre. Inte ens att vinter är lika med snö och kyla. Som det alltid har varit. ELLER? Icke sa Nicke. Vintern har under århundraden varierat mellan vit, grå och grön i ojämnt kommande cykler. Vad jag däremot, personligen, oroar mig mer för är fåglarna. Var är sidensvansarna, till exempel? Alla rönnbär i rönnarna utanför vårt fönster är kvar. Och tänk om sädesärlorna får indikationer på att våren har kommit till Skellefteå och startar resan hit. De kan ju mötas av sibirisk vinter när de kommer fram och då fattar ju alla vad som händer.

Nej, jag litar på att flyttfåglarna har bättre koll än vi människor har. De har en inbyggd miljöradar, tror jag. Sidensvansarna tittar inte på TVs meteorologer som förutspår sträng kyla, de väntar tills de själva vet (hur?) att det är dags att ta sig an de frusna bären som ger en så god värme i deras kroppar att de blir alldeles vimsiga och rusiga av lycka. Hoppas jag.

Det är sådana förhoppningar jag har nu när vi har gått in i år tjugohundratjugo. Att Greta får mer genomslagskraft än Trump, till exempel, det tar jag för givet. Jag tror på kunskap, klokskap och sunt förnuft.

Men jag tror nog att jag kommer att säga tjugutjugu. Man är väl norrlänning. Å brano tjurut.

God fortsättning på er, kära bloggläsare 🥰