Jag fick jättebråttom

(null)

Och - jag fick tillbaka ett ord!

Så här var det: Min frissa ringde, en regnig dag under sin semester, och sa att hon hade en anteckning om att jag borde vara "långhårig" nu. Jag hade precis suckat värre än vanligt framför spegeln så när hon erbjöd mig en klipptid i den övrigt tomma frisersalongen, sa jag givetvis JAA tack! Och tackade regnet som gjort att GunMarie valt att jobba i stället för att semestra.
Just den dan verkade alla människor vara på stan så jag fick parkera en bra bit bort.
Vi hade trevligt, som vanligt, GunMarie och jag, och tiden, liksom håret, flög iväg. Så kom jag plötsligt på att kolla klockan och den visade sig vara alldeles för mycket. För min parkering.
När jag hade betalat och var klar, sa GM: Måste du lubba till bilen nu?
Lubba! Ja, kors vad man har lubbat i sina dar men i takt med åren och det lugnare tempot har ordet "lubba" tappats bort.
Nu är det hos mig igen och jag är jätteglad. Som du kanske vet så älskar jag ord och när ett bortglömt sådant dyker upp helt slumpmässigt,  blir jag hur lycklig som helst.
Dessutom fick jag inga parkeringsböter. Säkert tack vare att jag smålubbat genom stan. 😍


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0