saltatochkryddat

Den här krukan fick vi av våra goda vänner Ingo och Anitha för flera år sedan. Det här är fjärde adressen den har. Lite sliten men älskad.

Nu är det inte krukan i första hand som jag tänkte fundera över, utan graderingen av vänner.

Vi har många goda vänner, vilket vi är tacksamma för. Men om jag, till exempel, skulle utnämna Gun till min godaste vän, skulle det bli himlarns fel. Jag har nämligen inte smakat på henne! Aldrig ens bitit henne, trots att hon är min syster.

God, godare, godast. Så kan man inte gradera vänner. God vän, bättre vän, bästa vän? Nja, det klingar snett. Man kan ha en bästa vän men kan man ha en vän som är bättre än en god vän? På vilket sätt, i så fall?

Okej, jag är en språknörd. Jag kan grotta ner mig i ord, stavning och betydelser.

Du, som kanske har läst min blogg tidigare, känner nog igen min favorit:

Enfaldig- tvåfaldig - flerfaldig.

Är man korkad för att man har vunnit ett mästerskap bara en enda gång? Typ.

Gode gudat, som Annika skulle säga, fast hon skulle uttala det fonetiskt. Som man gör i Jivvr (Jävre).

Jag gillar dialekter. Inte riktigt alla men många. Vår egen Skelleftebondska exempelvis. Men det kan ta tid att lära sig förstå den. Tidigare kunde jag ta lite illa upp om grannen Inger sa: Men vå ha döu nu tjöfft förr’n blus? Int pass du i honndernna.

Men numera vet jag ju att hon tycker att den är så pass snygg att hon vill överta den.😂

När vi bor i stan, bor vi på norra sidan om älven. Min dotter med familj bor på den södra. Språket borde vara detsamma men det är det tydligen inte. När jag inte kan låta bli att rätta henne gällande nåt ord, säger hon: Här på Rumbagatan heter det så!

Jag brukar ge mig. Kan inte stå på mig med munnen full av skratt och hjärtat fullt av kärlek.

Annat var det när jag jobbade på Norrans korrektur och hade stöd av andra språknördar.  Då hade jag aldrig släppt igenom mina egna bloggar 😉