saltatochkryddat

I går var det kanonsol och tokvarmt mot väggen. Och som om inte det räckte sprakade en eld så mysigt. I två timmar satt vi där och njöt, skrattade och pratade, kläder och hår blev rökimpregnerade och tammesjuttsingen om inte kinderna fick färg av solens strålar.

Det var vår och det var kärlek.

Det var i går det.

I dag finns bara kärleken kvar. Vintern är tillbaka med full kraft! Snön faller diagonalt mot marken på grund av blåsten. Trafikvarningar är utfärdade. Jag fryser inomhus men inte inombords.

Att få vara med och fira ett barnbarns födelsedag - 16 år! - så här i pandemitider. Att, trots uteblivna, annars så självklara, kramar känna en lycka som gör att jag i dag struntar fullkomligt i det urusla vädret.

Vi norrlänningar är ett härdat folk. Vi, och blåsipporna, vet att det inte är lönt att krypa upp ur myllan än. Vi blir inte besvikna över ett "bakslag" i våren. Vi är beredda på att det kan vara så att den riktiga våren blommar ut på två dagar innan den övergår till sommar. Men då jäsiken kommer både vitsippor, tussilago, krokusar och shortsen fram!

Vi får rapporter och bilder från Stockholms skärgård som andas våryra. De ställer fram hammock och trädgårdsmöbler, krattar, fejar och står i. Vi tittar ut genom fönstret och ser snusbruna snöhögar och snötäckta gräsmattor. Men låter vi oss nedslås och förskräckas? Icket.

Vi vet nämligen att en morgon när vi vaknar är snön borta och flyttfåglarna här.

Hipsvips.

Nu ska vi dessutom spela slutspel i ishockey. Då gäller det också att vara beredd. När vi, på grund av pandemirestriktioner, inte får vara på plats och stötta vårt lag, gäller det att visa stödet på andra sätt. Det är svartgult på balkonger, i trapphus, i klädval, i middagsdukning, i val av dryck (Cola, sockerfri förstås och Fanta) och gärna potatis och brända köttbitar. Är man supporter så är man.

MEN, jag är nog, i mångas ögon, inte en riktig Skellefteå AIK-supporter. Då ska man nämligen hata Björklöven. Jag är oförmögen att hata. Jag älskar hellre. Kanske inte Löven och Luleå men jag kan gå med i Sten-Georgs hejarop: Krossa Löven! Som de sa oavsett vilket lag "vi" mötte. Kärlek.

Och jag är lugn när det gäller vädret. Min mor sa alltid, när jag blev skitsur över att det snöade, "nysnön tär på gammsnön". Och, tänk, hon hade alldeles rätt. Varje år försvann den helt plötsligt. Det gäller att vara beredd, som sagt.

Undras förresten om de har tvingats täcka över hammocken i dag, stockholmarna? Hörde nåt om snö, regn och storm . . .