saltatochkryddat

Ljuset kan för många människor innebära en skillnad på livskvalitet. För en del kan det till och med vara så att, när ljuset slocknar och det blir mörkt, så blir det ett väldigt jobbigt mörker. 

Så allvarlig är inte den här storyn men den har, trots det, en sensmoral.

Från och med höstens första SHL-match, har Skellefteå AIK-ljuset tänts varje gång AIK har spelat. Ibland har det gått bra för "oss", ibland mindre bra men "vi" har hela tiden haft chans till revansch, ljuset är ju inte mer än människa, om man så säger.

Men när slutspelet började, höll det på att toka till sig ordentligt. I femte matchen av sju, fräste det till och ljuset slocknade! I dubbel bemärkelse; Luleå vann. 

Vi hade inte haft tillräcklig koll så vi var inte beredda på varken det ena eller det andra.

Nu var goda råd dyra. Eller faktiskt inte alls så dyra. Det var ju bara att ta sig mellan alla gatuarbeten och fram till ljusgrottan Lowima. Där finns det magiska ljuset. Bland andra magiska.

Så, när sjätte matchen började, brann en ny, kraftig vinnarlåga. När Luleå gjorde 2-0, såg vi på varann, Staffan och jag, och undrade vad i hela friden.

Men när lågan växte till sig allt eftersom, fixades allt. Jisses, vilken glöd våra spelare också fick och vi avgick med segern.

När sjunde och avgörande matchen skulle - inte gå av stapeln för det kan bara båtar göra - ta sin början, såg vi till att lågan var klar och hög vid nedsläpp. Och visst funkade det! Våra spelare var omutbara och spelade som gudar.

Varje år, i midsommartid, är det alltid någon som påpekar att "nu går vi mot mörkare tider". Det finns ett ord för dem: glädjedödare. Vi, här uppe i norr, har en hel radda av långa, ljusa dagar och nätter framför oss. Att njuta av. I lugn och ro. Vara i nuet.

Tids nog blir det mörkt. Men det är då det uppenbarar sig! Hockeyljuset! Som lyser upp hela, långa, tunga vintern. 

Men okej, det finns fler som lyser upp tillvaron. Familj, vänner, böcker, TV, många är dom. En av dem heter Yvonne och hon ringde till mig och sa, med försiktig röst: Hur är det? Är du arg på mig?

Jag höll på att ramla av stolen. Jag?? Arg?? På DIG?? Varför frågar du det?

Jag har fyllt år ...

Och jag hade GLÖMT det! För första gången i världshistorien. Som jag skämdes.

Så i dag var jag väldigt angelägen om att inte missa Annikas födelsedag och skickade ett inspirerat sms till henne. Efter en kort stund kom det: Tack för gratulationen på min namnsdag! I morron fyller jag år.

Vet ja väl.

Sensmoralen då? Man behöver inte vara arg eller dement för att man glömmer sina vänner. Det kan vara SLUTSPELSTIDER!

Ljust det. 🕯