Utsikt från ett sovrumsfönster

(null)

Varje morgon när man vaknar ska man ju vara det. Glad, alltså. Att man vaknar.
Men graden av glädje varierar.
I morse, till exempel, den 13 april, dagen efter kvällen då Skellefteå AIK förlorade mot Luleå, då var jag ju glad att vi hade flera matcher på oss att vinna stort. Så, fylld av ny, fräsch optimism, drog jag upp persiennen. Effekten blev den motsatta, det kändes som att jag drog ner en gardin i stället.

Julafton, okej. Då får det gärna se ut så här, med naturen inbäddad i mjuk snö och ett snöfall som fortfarande singlar ner mot marken. Och vägen. Va fasen, vi har ju en nytvättad bil! En glänsande, vacker röd bil, redo att ge sig ut på äventyr. Trodde vi.
Så här i pandemikarantäntider är det ju extra viktigt att göra något roligt, smittfritt. Då kan det vara läge för en biltur på okända vägar, där man kan upptäcka en storslagen tall, till exempel.
(null)

Då kan man ta fram den medhavda fikakorgen och sitta i bilen och beundra stortall’n samtidigt som man avnjuter kaffe och en macka. Det är livskvalitet, det! Inte bara i karantäntider men speciellt då.
Men med ett ymnigt snöfall den 13 april och ett tokslaskigt före, tar man inte ut sin nytvättade bil.
Så - vad återstår att förgylla dagarna med? Korsord, böcker, TV efter kl 17 (vår egen regel, om det inte är sport, förstås), lunch, tvåfika, middag och en hel mängd spontanitet. Tvärboka tvättstugan, till exempel. Eller rensa ur en garderob. Det skulle man kunna göra men inte när det är ett herrans osympatiskt väder ute. Då tar det liksom emot.

Om vi siktar på en månad framåt. Då kanske vi kan ta oss in i stugan. Snö, snö, snö, just nu. Men då, den 13 maj, kanske vi äter middag för första gången där. Raclette, för så ska det vara.
Vi har alltid något att se fram emot. Just nu ser jag mycket fram emot att fortsätta läsa Sorgeängel av Marianne Cedervall. Hos Hervor vilar inga ledsamheter. Hon tar sig an alla problem, små som stora, med en rejäl dos svordomar och fantastiska norrländska uttryck. En kvinna som inte skulle låta ett tjockt snötäcke den 13 april hejda sig. Hon har krafter, den kvinnan! Hon är min idol. Jag ska lära mig några av hennes osande eder på meänkieli som jag kan ta till när jag är som argast på vädret. 
Jag varvar Sorgeängel med Handbok för språkpoliser. Den är också vansinnigt bra. Kan man förresten säga så, "vansinnigt bra"? 
Livet är fullt av guldkorn. Det gäller bara att gräva fram dem under snön.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0