saltatochkryddat

Intresserad?

Särskrivningar är nu för tiden mer regel än undantag. Ibland undrar jag om de görs medvetet, för att väcka uppmärksamhet.

Stavfelen är också många, likaså faktafelen.

En del blir hysteriskt roliga, andra totalt obegripliga. Kul glass och baguetter tillhör väl kategorin oförargliga men när det kommer till särskrivningar som  Rök fritt, blir det värre.

Det slarviga språket breder ut sig mer och mer och den största anledningen till det är mer tidspress och att korrekturläsarna är bortrationaliserade.

Jag har själv haft förmånen att få arbeta på en korrekturavdelning på en dagstidning tillsammans med andra språkvårdare. Eller petimätrar, som vi också kallades. (Synonym: petmåns, felfinnare, tjafspelle)

Vi hade en stolthet i att lämna ifrån oss felfria texter, annonser och annat granskat material.

Visst kunde det smyga sig in något litet stavfel ibland, korrekturläsare är också människor, men faktafel kändes förödande.

I dagens media kan det, i bästa fall, komma en liten rättelseruta dagen därpå men ibland är det inte tillräckligt. Skadan är redan skedd.

Om media skulle återinföra "korrläsning" i dag, ville jag inte vara med. Jag skulle ha så mycket jobb med att ändra "vart" till var så jag skulle vara alldeles utpumpad efter skiftet.

Förmodligen skulle jag ge upp och ersätta både var och vart med vårt norrländska allmängiltiga vars (uttalas varsch) och därmed få sparken. Eller kicken. Alternativt petas. Fuckas.

Nä, vad säger ni, Lena, Carin, Anita, B-M med flera,  tycker ni att media klarar sig utan korr?Vad Pian skulle ha tyckt, är jag fullkomligt säker på.

Så - korrekturläsare rättade inte bara stavfel, de räddade många gånger anseendet. Knorret.