saltatochkryddat

Jomenvisst var vi i Gamla stan i går. Och på tal om går så går man ganska mycket då.

Som tur var, eller kanske är det uträknat, finns det många kaféer och restauranger där.

När benen brann och fötterna skrek, satte vi oss ner hos Agaton för att få oss en bit mat. Nuförtiden behöver man inte minnas vad vi åt för nu tar man bilder med telefonen och låter den minnas åt oss.

Syrran åt Frutti di Mare, se ovan. 

Svågern åt Lammracks, potatiskaka och nån röra, som bestod av nåt men god var den.

Maken och jag åt världens utan konkurrens godaste Pasta Carbonara.

Nu ska vi aldrig mer göra den maträtten hemma, vilket vi förstår är dömt att misslyckas.

I dag har vi inte gjort många knop men lika fullt fick vi oss en jättegod och -vacker lunch serverad, som telefonen glömde ta bild på. Den är inte fulländad, trots alla finesser.

I morron ska vi påbörja resan hem. Den absolut enda fördelen med det, är att det finns ac i bilen. Nackdelarna är desto fler. Men nu hoppas vi ju att vi ska kunna träffas oftare när vi är besprutade alla fyra och det har lättats på restriktionerna.

Hemma har Gamla stan namnet Bonnstan och lider total brist på affärer och restauranger så där är det svårt att få ihop över 9000 steg men så snabbt som Skellefteå ändras nu, kan hela centrum fort bli en pittoresk gammal stadsdel,  väl värd att spendera 9377 steg på.

Redan nu har vi ju ett "Norrmalm" och ett "Södermalm". Dessutom har Boliden hittat en jättefyndighet, vilket säkert kommer att ändra ödemark till Östermalm, mer med tanke på näring än väderstreck.

Allting kommer att förändras, en del till det sämre, andra till det bättre. Mina ben och fötter hoppas jag tillhör den senare kategorin.

9377 steg på kullerstensgator tar ut sin rätt.