saltatochkryddat

Kommer du ihåg Pohlman, med förnamn John? En av de populäraste TV-meteorologerna i TV:ns, eller var det min, barndom. Leo Rannaleet, min favorit. Och allas vår Carl-Einar Carlsson, som var lyckligast när han fick prata om regn, eftersom han hade problem med solchanser. Det blev ofta kjolchanser i stället, vilket, helt logiskt, kunde vara en följd av solchanserna men som han mest såg olycklig ut över.

Senare gjorde damerna entré. Åsa Bode’n fick till och med en egen låt sig tillägnad. Men sen kom Tone! Tone Bekkestad som fick männen att prioritera väderprognosen framför fotboll och hockey. En viss kusin till mig, hade förmodligen inte en aning om väderutsikterna efter sändningens slut, han var bara salig.

Men kanske gick hon över gränsen (till Norge) när hon började posera tämligen lättklädd på bilder. Det blev stormbyar och kyla, inte från kusinen och hans gelikar, men Tone försvann och DÅ kom Per Holmgren! Ung, snygg med långt, vackert hår och sammetslen röst vare sig han förutspådde skogsbränder eller skyfall.

Efter det har de kommit och gått. Själv lyssnar jag bara på Peter Kondrup eftersom han till och med delar upp Norrland i landskap och inte bara föser med handen över halva landet och säger nåt allmängiltigt om snö, 10 cm, en 15-16 grader och kanske någon kjolchans.

Så - förutom Peter Kondrup, litar jag bara på en enda väderspåman. Våran pisspojke!

Han är visserligen bara i tjänst på sommaren men då är han 100-procentig.

Om hans pisstråle strilar neråt, blir det pissigt väder MEN om den strävar uppåt, ja då, DÅ blir det strålande väder!

Bombsäkert!