saltatochkryddat

I alla dessa fjorton år, har äppelträdet, bröllopspresenten, varit översållat med vackra, doftande blommor varje vår. Men det har aldrig burit frukt. Till nu! Ett äpple hänger där, på en gren. Ett!

Vi blir inte självförsörjande på frukt i år men det är en början till det. Inte heller morötterna bidrar till självhushållningen. Där kommer i stället en monsterliknande blomma. Och hallonen, detta självspridandets överlägsna vinnare, har dukat under för röda vinbär å ena sidan och svarta vinbär å andra sidan.

Men gurka, tomater, sallad och potatis har vi.

Hur det kan komma sig?

Svaret börjar på S som i Staffan.

Medan missväxten följaktligen börjar på just M. Som i Maude.

Skillnaden mellan dessa två börjar på T som i tålamod. Den ene har det, den andra vet bara hur det stavas.

Åtminstone när det gäller praktiska göromål.

Jag minns med fasa en gång, i en annan tidsålder, när en dåvarande pojkvän ville att jag skulle stoppa ett hål bakpå hälen av hans vita "tennissocka". Jag, min dåraktiga ungdom, tog fram en stoppnål och ett passande garn/tråd och tog mig an uppgiften med ångesten som en jätteklump i halsen. Jag vill (inte) minnas att jag körde med hårt åtdragna korsstygn och några snitsiga vågräta stygn som avslutning.

Det blev inte vi.

Staffan skulle aldrig be mig att stoppa hans strumpor. Jag skulle aldrig be honom tävla mot mig i ämnet 60-talsmusik.

Respekten för varann och varandras olikheter måste finnas, även om de ibland är knasiga.

T ex ifrågasätter aldrig Staffan numera varför jag alltid tar två smörgåsrån till teet på morgonen, när både han och jag vet att jag kommer att gå tillbaka till skafferiet och ta ett tredje. Varje morgon!

Och jag bara ler när jag hör honom stiga upp på natten för att gå på toaletten men först går till kylskåpet och dricker två klunkar Cola.

Men nog är det lite knäppt, va! ❤️