saltatochkryddat

Den sakkunniga ska träda in och förklara situationer och domslut. Inte vara en nisse som i ohöljd självbeundran kommenterar det kommentatorn redan sagt, utan han/hon ska komplettera och förklara från en insidervinkel.

Det finns många som klarar det. Det finns andra som absolut inte klarar det. Och så finns Hanna.

En tjej från en by utanför Skellefteå, som själv spelat fotboll och blivit svensk mästare i Sunnanå och även spelat på landslagsnivå. Hon kan fotboll. Hon är expert i TV. Men - hon pratar varuträskiska. Ett språk hon behärskar till fullo. Det är det inte alla som gör. En del TV-tittare har svårt att förstå vad hon säger. Inte jag. Hanna pratar fotboll med hjärtat. Hon lägger sig inte vinn om att prata Stockholmfint, som en del andra, däremot vill hon att vi ska förstå och älska fotboll.

Jag har många favoriter bland sportkommentatorerna, de som är insatta och som pratar så där lagom. 

Med tanke på vad som hände i lördagens match mellan Danmark och Finland i EM-fotbollen, där vi fick något helt annat att tänka på än vem/vilka som skulle vinna matchen, inser jag att man är lyckligt lottad som vanligtvis får engagera sig favoriternas idrottsliga prestationer, utan tanke på liv och död. Precis som Hanna, engagerat, sakligt, insatt, kunnigt, utan ansats till att tillrättalägga sitt kommenterande till någon sorts "rikssvenska". Jag tror nämligen på äkthet och är det något som Hanna Marklund personifierar, är det äkta norrländsk trygghet.

På tal om Norrland i allmänhet och Skellefteå i synnerhet:

Henning Sjöström sa en gång: He ta nalta ti, innan en Skeletbo få förstånne , men da he val, val e nanting kuselitt.

Jag väntar jag. Men he kan no ta nalta ti.