saltatochkryddat

Han har väl aldrig varit den som stressat direkt. Hellre lite för sen än mycket för tidig ungefär. Det visste jag naturligtvis inte när han skulle födas och var beräknad till den 6:e juni, som på den tiden var Svenska flaggans dag.

Jag hoppades förstås att det skulle bli just den dagen och när värkarna satte igång tidigt på morgonen, trodde jag självklart att det skulle bli så.

Men hur lite kände jag inte min son då.

Jag fick pinas i fruktansvärda värkar i nitton timmar men några få minuter innan klockan gick över till den nya dagen, kom han.

Worth waiting for.

Kanske sa jag just de orden så många gånger till den absolut sötaste, finaste, goaste lilla killen, att han tog det på fullaste allvar.

Nu är han synnerligen vuxen och ansvarstagande. Och aldrig att en lögn kommer över hans läppar. Påstod han i ett svagt ögonblick. Men då protesterade hans dotter: Johoodu pappa, du ljuger visst!

Nä, det gör jag inte,  försäkrade han.

Jo, för när du är och fiskar och har lovat komma hem en viss tid men inte gör det, då ringer mamma och frågar var du är och då svarar du alltid "jag är på väg" men det är du inte!!

Kanske var det därför han blev så himla glad när jag sa att det inte skulle bli nån uppvaktning eller besök av oss i detta pandemiår.

Han riktigt jublade. Jag blev tyst i förundran, vilket han tydligen förstod, för han förtydligade: Då slipper jag hålla mig hemma när bästa fiskesäsongen är i gång.

I hela hans halvvuxna och vuxna liv, har vi, helt ovetande, kommit på besök med nybakat och presenter och fullkomligt förstört hans födelsedag!

Så, God fiskelycka min käre son! Det är för att jag älskar dig så mycket som du inte får nån present. Kom ihåg det!  🥰