saltatochkryddat

Ser du solen? Där, på taknocken! 

I går lämnade vi bilen 700 meter från stugan och skulle gå den sista biten. Gick vi? Tveksamt. Vi steppade, halkade, valde spår och höll blicken stadigt nedåt. Vår, på sommaren, så älskade skogsväg visade sig från sin allra tjurigaste sida. Men vi var tjurigare! Så vi tog oss hela vägen till en stuga som var väl inbäddad i inte mjuk snö, utan knallhårda, packade drivor. Den snö som hade legat på taket i flera månader, hade med dödsförakt kastat sig utför, landat på och omkring farstubron och packat sig cementhård. 

Okej, det var inte prio ett att gå in i stugan, utan att kolla så att orangeriet stod kvar i originaldesign.

Det gjorde det! 

Växthuset, det lilla där Staffan odlar de godaste tomater som finns (en sort heter Karl-Gustav, efter odlarkungen), jo, det växthuset såg vi bara taket på. Men det brukar vara redo när det är dags för inflyttning.

När vi hade kollat allt som gick att kolla, började den mödosamma vandringen tillbaka. Bilen sken som en sol när den såg oss, eller var det solen som sken på bilen? Hursom, det kändes oerhört skönt att få sätta sig och bli transporterad.

Nu är det så här med våren hos oss. Den kan komma över en natt. Och stanna två dagar. Sen är det sommar. Vivaldi komponerade Fyra årstider och Grieg skapade Våren men de herrarna bodde inte i norra Sverige de! Här står vi och tokfryser i vinterkläder på Valborgsmässoafton och försöker värma oss vid brasan. Sen, när vi har tinat upp efter ett par dagar, är det dags för shorts och korta klänningar. Men vi har vant oss. Vi vet att allt ska ske på en vecka, alla utomhusytor ska krattas på tre dagar, frön ska sättas, blomplanteringar ska göras, grillen ska ut, det ska njutas och dammas bort allt vinterdamm. Stressigt är bara förnamnet. 

Men vem är jag att klaga. Jag har provat att bo i Svealand. I Västerås, närmare bestämt. Där hade både Vivaldi och Grieg kunnat känna sig som hemma. Medan jag, som säger mig avsky vintern, hade problem med den mörka varianten av den.

Numera har jag rett ut mina känslor beträffande årstiderna, nu när jag är där jag hör hemma. Vintern, älskar att hata den. Våren, hinner inte bilda mig en uppfattning på två dagar. Sommaren, fantastisk på alla sätt, förutsatt att myggen håller sig borta. Hösten, den absoluta favoriten när det gäller den syremättade luften i skogen, om jag bara slapp gruva mig för att vintern kan komma när som helst.

Sammanfattningsvis; jag trivs med livet. Älskar det faktiskt. Sen får årstiderna vara som de vill. Bara jag får gnälla lite.