saltatochkryddat

Men Kent skulle kanske säga att det är sleft. Och någon annan skulle säkert avgöra att det är smetut.

Vi har vidgat vår värld, nu under pandemin! Lite motsägelsefullt  och olydigt kan tyckas men det går faktiskt att genomföra med hjälp av TV-n.

Så fort vi får möjlighet hänger vi med redan nämnde Kent plus Danne, Mattias, Rikard och, inte minst, Stefan, bland andra. En hel bunt med bilbärgare som jobbar under förhållanden som många andra skulle se som omöjliga. Och med samma glada humör! Kent delar ibland ut en docka som föreställer honom själv som tröst till någon som behöver det. Och vem blir inte glad av en rödklädd liten tomte med långt vitt hår och skägg?

Enda "problemet" som kan dyka upp, är språket. Till de här trakterna i norra Sverige kommer det många utländska lastbilschaufförer och turister. Och de, kombinerade med frusna vägar och metervis med nysnö, är tydligen inte så lyckat. Men med Assistanskårens hjälp fixar det sig. Förutom kanske en grej: språket.

Så många härliga dialekter det finns! Att vara svensktalande är ett teoretiskt begrepp, helt och hållet. Fråga damen från Stockholm vad hon tycker om en hjälpare i nöden som säger att han ska sno hennes bil. Eller en polsk lastbilschaffis som får order att "sätt dä i biln å schläpp handbromsn".

Men härligast, och gladast, är Stefan. Det finns inte en situation som ställer honom. Inte ens när kunden enbart kan förstå engelska, ett språk som Stefan definitivt inte behärskar. Men med glimten ögat, teckenspråk och storsnusen under läppen kommunicerar han tills chauffören förstår. Åtminstone hjälpligt. Det bästa Stefan vet, verkar, i mina ögon, vara problem som är näst intill olösliga och att krypa långt under en långtradare, där det är som mest trångt, och som lutar nåt fruktansvärt. De ä som kul.

Alla måste inte kunna flera språk. Det kan räcka väldigt långt med en positiv inställning och ett nästintill outtömligt tålamod. Jag är definitivt inte en sådan. Många gånger kan jag bli så oerhört less på mig själv när jag inte hittar det ord jag söker, att jag vill skrika. Men då hör jag Stefans röst: "Kan du int anderständ engelska" och jag fattar. Det är när hjärtat talar med ögon, gester och leenden man kommunicerar tydligast.

Därför var det synd att inte Kent använde en gest när han snabbt frågade om kunden inte hade nån vana vid sleft, skrattade och ankrade fast bärgaren vid en björk. Bilen i diket fick en ägare vars ögon snurrade som ett flipperspel. Han hade uppenbart ingen vana vid "sleft".

Håll fast vid dialekter, lyssna och njut. Fråga om du inte förstår. Speciellt om någon klagar över att han eller hon har så mycket hårmask. Säg inte upp bekantskapen för om du bara frågar, får du veta att personen i fråga har kluvna hårtoppar.

Vi fortsätter att följa med på Frusna vägar och njuta av arbetsglädje, skicklighet, vänskap och, inte minst, underbara ord och dialekter.

Lustigt, sa Bill. Låsstelitt, sa Bull. Och var helt överens.