saltatochkryddat

Jo, jag vet vad som menas med att vara uppe i det blå men jag föredrar min egen version. När jag är på en plats jag älskar, där träden når upp till en blå himmel och den syremättade luften gör mig berusad, då är jag uppe i det blå!

Annars så njuter jag av en gåva just nu.

Kusin Eva kom visslande under balkongen med ett paket; "den ultimata presenten till dig", sa hon. Eftersom det egentligen inte fanns nån anledning att ge mig en present den dagen, hade jag tänkt protestera "men inte ska väl jag. Inte ska väl du . . ." Men sånt tjafs gillar hon inte. Alltså tackade jag och tog emot. Och vilken fullträff!

"Handbok för språkpoliser". En bok som är bland det roligaste jag har läst! Låter det motsägelsefullt? Det trodde jag också tills jag öppnade äventyret!

Sara Lövestam heter författaren, som förutom författare även är lärare, språkvetare och föreläsare med en fantastisk humor, som gör att jag skrattar högt och igenkännande när jag läser det hon skrivit. Jisses, om våra svenskalektioner i skolan hade lagts upp på det här viset! En dröm att stilla bedja om. Visserligen hade jag en lärare på högstadiet som ibland gick lite utanför ramarna. Han var minst tvåochenhalvmeter lång, gick med lååånga steg med händerna på ryggen och blicken i skyn, verkade helt uppe i det blå men såg och hörde allt.

En dag, när lektionen var slut, beordrade han mig att stanna kvar. Jag anade ingenting. När det bara var han och jag kvar sa han att han kände sig tvungen att dela en hemlighet med mig gällande mitt resultat på det senaste Centralprovet i svenska, eftersom jag var så lat. Då jag lovade behålla hemligheten för mig själv, kan jag inte avslöja mer men så mycket kan jag säga att den hemlisen fick en mycket avgörande roll för mig. Att vi dessutom tummade på saken, gör att jag aldrig glömmer den synen heller. Hans tumme var väl sådär fyra gånger så stor som min, en syn för gudar!

Som en parentes måste jag också nämna att han cirka 25 år senare överraskade min dotter genom att högt ovanifrån säga: Hej Annie, visst är du Maudes dotter. Hur kunde han rymma så mycket i sitt minne?

Tillbaka till handboken.

När jag såg att ett avsnitt behandlade min käpphäst "var och vart", blev jag ju tvungen att hoppa direkt dit. Jag blir ju vansinnig på att fler och fler använder "vart" i alla sammanhang och, som författaren säger: Det borde vara mycket enkelt för den som behärskar skillnaden mellan hem och hemma att även använda var och vart rätt. Men det är det tydligen inte.

Nu är Sara Lövestam så generös att hon påpekar att missbruket är dialektalt tillåtet. "I norra Sverige brukas även flitigt vars i båda betydelserna".  Yes!

Mer norrländska åt folket!

Tack Eva, för boken, men jag kan inte lova och garantera att min närmaste omgivning kommer att visa samma tacksamhet och glädje.