saltatochkryddat

I år är det mesta annorlunda, det vet ju alla. Men varför vår söta påskgumma, som alltid har snurrat så glatt utanför balkongen, nu bara blänger på oss, det står vi helt frågande inför.

Det är ju inte vårt fel att det inte kommer några andra påskkäringar till oss i år. Vi gör vad vi kan för att hindra smittspridning av Covid-19. Åker inte ens runt till våra barnbarn med godisfyllda påskägg, i stället swishar vi en slant med stränga order om att den ska gå till godis! Inget annat. 

Vad löns det att åka runt och dela ut färgglada påskägg, fyllda med godsaker, när man inte får kramas?

På tal om det så har Alfred, ända sedan viruset gjorde debut, kramats och sagt: Det är ingen fara mormor, jag struntar i Covid 19 och väntar till Covid 20 kommer. Gissa vem som har suttit i karantän en vecka nu!

Man ska vara försiktig med vad man säger och önskar sig. Jag önskade mig selfies av barnbarnen så att jag åtminstone får veta hur de ser ut. Det här är vad jag fick:

Att jag aldrig lär mig.

I dag, för fyra år sedan, satt vi, liksom nu, på balkongen och njöt av sol och Staffans lediga helg. I dag njuter vi också av sol och årets alla lediga dagar numera.

Kan det vara därför hon blänger, påskgumman? Vill hon också gå i pension? Det ser nog rätt skönt ut . . .

Glad Påsk på dig, som läser det här! Det kunde ha varit värre och snart får vi vaccin 😉✊🏼🐣