saltatochkryddat

En del gillar vintern. Det gör inte jag.

Inte gillar jag värk heller och de hör ihop. Min far kunde känna väderomslag i sin kropp långt innan meteorologerna med alla sina hyperkänsliga instrument kunde ana att någonting var på gång. Inte fick vi något mångmiljonbelopp i arv men vädervärken ärvde vi döttrar minsann. Som vandrande barometrar går vi omkring.

Det kan man tycka synd om sig själv för.

Men så händer något i vår relativa närhet som överskuggar vinter och väder. Och plötsligt finns det nåt värre än snö och kyla.

Krig har man ju läst om i historieböcker, sett bilder på TV från länder långt borta och visst har man väl själv deltagit i nåt kortvarigt snöbollskrig nån gång. Men.

Det krig som pågår nu är i vår närhet. Det är inget man avbryter för att man fått snö under kragen. Det är på blodigt allvar. Mycket blodigt.

I hela Universum är planeten Tellus, vår jord, jämförelsevis som ett sandkorn stort. Och på detta sandkorn dödar människor varann i anfall och försvar. För att erövra, alternativt kunna behålla - ett land. Inte ens ett sandkorn, utan en mycket liten del av ett sandkorn. 

Nu sker det dessutom i vår närhet. Det finns hot som skrämmer. Det finns kärnvapen i vår närhet. Och - så finns det på detta sandkorn, små, maktgalna lilleputtar. I vår närhet finns en, lilleputtin.  Han vill ha mer. Och mer.

Men den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket.  Kanske till och med makt.

Jag ser bilder från Ukraina på TV och tror att det är en film jag ser. En dålig sådan. Men i det här fallet hjälper det inte att byta kanal och zappa sig fram till nåt bättre. Jag stannar kvar och ser sönderbombade hus, gråtande människor, rädda barn, döda människor på gatan och elände, elände, elände så stort att jag inte kan greppa allt. Men jag fylls av en känsla som jag aldrig känt förut. Jag har inget namn på den men den innehåller inslag av rädsla, ilska, medkännande, sympati och rent hat. När de motsägelsefulla känslorna uppstår på en och samma gång, vet jag inte vad jag ska göra av dem. Jag vill slåss och kramas samtidigt men det går ju inte. Så jag väljer att krypa ihop och kramas i min egen trygghet - men blunda och slappna av, det kan jag inte.