saltatochkryddat

Ser du treklövern som bor hos svampen? Antingen har den skapat sig plats eller så har svampen upplåtit den. Jag vet inte men konstellationen kan betyda något.

Naturen har mycket att säga oss om vi bara lyssnar. Det har vi blivit varse efter att ha blivit fullständigt besatta av djur- och naturprogram på TV.

Vem, eller vilka, som nu har skapat himmel och jord, har tänkt till rejält. Allting har med varann att göra.

Allt är beroende av andra.

Med det gäller förstås bara djur och natur. Människan är den felande länken. 

Egentligen borde jag inte se på naturprogram eftersom jag har så lite förstånd. Jag begriper mig inte på allt nytt som vi måste ha. Måste, alltså. Djuren, däremot, behöver sällan en ny bil vartannat år. Inte heller har jag kunnat märka att det finns nåt mode i deras klädsel. Kommunicerar gör dom, som deras förfäder alltid gjort. Medan vi lägger ner tid och pengar på den senaste tekniken, som man måste ha även om somliga inte begriper sig på den. (Somliga=jag)

När min dotter ringer får jag panik! Jag ser ingen symbol för telefonlur, som jag kan trycka på, bara en smal grön rand längst upp på displayen (kolla vilka ord jag kan). Efter att jag febrilt har tryckt på både logiska och ologiska knappar, hör jag till slut en trött liten suck: Teknikens under . . .

Jag vill inte prata med bild! Jo, på henne men inte på mig. Då reagerar jag som apan som speglar sig i sjön. Jag blir rädd och vill slåss. För min integritet.  Apan, däremot, ger främlingen i vattnet en rejäl råsop så den försvinner. Det har jag lärt mig att jag inte kan göra för då kan det hända att bilden på min dotter också försvinner och det vill jag ju inte. Man får ta det onda med det goda.

Så här är jag varje höst. Rädslan för att snön ska komma innan alla löv har fallit till marken är som en kramp. Rädslan för att snön inte ska falla när träden är kala, är också stor. Då blir det så fruktansvärt mörkt och är det nåt jag inte gillar är det mörker, det kalla, svarta, läskiga mörkret som äter upp varenda liten ljusglimt. Då man inte ser någonting som eventuellt, men ganska säkert, gömmer sig där, i mörkret.

Nä, tacka vet jag hösten med sin färgprakt. 

Och när vintern kommer, gör jag som björnen; går i ide. Det finns ju färger inomhus. TV-n bjuder på massor, alla hockeylags matchställ, alla fotbollslags matchställ, alla alpina åkares dräkter, alla skidskyttars tävlingsdressar, OCH alla naturprogram på flera kanaler. 

Gå ut och röra på sig, gör man just den halvtimmen det är "ljust". Eller så gör man som björnen, kurar i sitt eget ide. Det är baske mig ingen dum idé.