September - jag älskar dig. Varför älskar inte du mig?

(null)

Titta på bilden, tagen under en liten Road Trip inåt landet. Kan det bli så mycket vackrare?
Visst finns det skönhet och njutbarhet i årets andra månader också men september är speciell för mig. Det är mina färger, min luft, min svamp (sandsopp) och min värk! Det är då den kommer tillbaka och slår till med full kraft.
I år spädde den gladeligen på med ett ryggskott också. Heja, heja. Ett nytt påhitt som jag inte var beredd på. Och AIK som har hemmamatch i kväll, hur ska det här gå?

Jag älskar hösten, avskyr vintern, våren hinner jag aldrig bilda mig en uppfattning om, den går så fort förbi, och jag njuter av sommaren.

Men aldrig får man vara riktigt bestämd. Hösten har redan fått sina plus och minus. Vintern, den avskyvärda, innehåller hockey, längdskidor, alpint och spansk fotboll, vilket gör mig oerhört glad mitt i all avsky. Våren, de fem-sex dagarna i maj, är ju jättestressig. Då ska de stora snödrivorna skottas ut i små högar på gräsmattan, där det inte ligger snö ska det krattas innan gräset börjar gro och det gör det snabbt inom de fem-sex dagarna. Skulle man råka vara indisponibel de dagarna, får man ge sig i kast med sommarsysslorna direkt. Och jaga mygg.
Sommaren i sig innehåller flera årstider. Först är det sommar ett par veckor, sen, lagom till midsommar, blir det vårvinter, i början av juli är sommaren tillbaka med full kraft, men några dagar höst brukar klämma sig in i mitten av månaden. Augusti räknas ju till sommarmånaderna men inte i norr! Luften ändrar skepnad, nattens dagsljus försvinner och naturens dofter kan urskiljas individuellt.
Allt det följer med in i september och eskalerar i ett fantastiskt fyrverkeri av färger. Det blir krispigt och fräscht. Och jag tänker varje år: Åh, vad jag älskar september! Men det är bara att konstatera att september älskar inte mig, kärleken är inte besvarad.
Men det finns en som besvarar min kärlek och han älskar dessutom att köra bil. En alldeles förträfflig kombination. Då kan det hända ett flertal gånger att jag får njuta av naturens färgexplosioner, biltur, kaffe och macka från medhavd packning och glömma värken som tror sig äga min kropp.
För glömma, det är jag bra på!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0