saltatochkryddat

. . . Ior är min soulmate

Okej, jag är aningen mer positiv än Ior men jag håller nere min optimism för att inte bli så besviken när drömmarna inte slår in. Trissvinsterna, till exempel. Ior skulle nog inte ens köpa en lott eftersom han självklart vet att han inte skulle vinna.

Men nu var det ju det här med glömskan.

Både min far och min mor hade knivskarpa minnesfunktioner hela livet ut. De kom till och med ihåg vad de hade lärt sig i skolan. Sånt förträngde jag tämligen snabbt, det fanns ju annat, betydligt viktigare saker man behövde lägga på minnet. Alla Beatleslåtarnas texter, till exempel. För att inte tala om Hep Stars. Tänk när de kom med låten Malajka - på afrikanska! Jag kan den fortfarande, sitter som gjuten efter alla dessa år. Inte begriper jag vad jag sjunger men det gjorde jag inte med Phytagoras sats heller. Om Lennart Grahn i Shanes hade gett ut en skiva med Phytagoras sats, DÅ hade jag kunnat den! Men förmodligen begripit lika mycket av den som Malajka.

Jag skrattade gott åt min bästis genom hela livet, när hon sa: Jag kan läsa en bok hur många gånger som helst, för jag kommer ändå aldrig ihåg hur den slutar.

Det tyckte jag var jätteroligt - tills . . . Jag började läsa en nyinköpt bok, där jag, förvånansvärt nog, anade en viss igenkänningsfaktor i de inledande kapitlen och blev lite orolig. Men efter halva boken blev jag trygg i förvissningen om att boken var en helt ny bekantskap och upplösningen hade jag inte ens kunnat gissa mig till.

Glad och nöjd la jag den i den överfyllda bokhyllan och tog mig an en ytterligare nyinköpt deckare.

Efter några dagar sa min älskade make: Men varför har vi två ex av den här boken?

…..

Nuförtiden har vi en fruktansvärd mängd input i form av nyheter gällande allt som händer i hela världen och utanför. Min hjärna tar in allt men vi är inte överens om vad som ska behållas. Allt ryms ju inte, det måste gallras. Tyvärr lägger sig en tredje part i överläggningarna. Minnet.

"Om du ska ha kvar Skellefteå AIKs matcher, då får du välja bort Malajka och stavningsregler", säger minnet. Aldrig! svarar jag.

Vi har gjort så här, Staffan och jag; Han minns matcher och resultat. Jag minns matrecept. Han minns världsnyheter och historia. Jag minns popgrupper och hundnamn. Han minns INTE namn på personer. Det gör jag. Man kan säga att vi kompletterar varann till 100 procent, vi är ett team. Även i korsord. 

Så mitt råd till Ior är: Hitta en likasinnad och dela på minnen!  Dubbelt så minnesrikt.

Aha! Det var kanske det som Pythagoras sats gick ut på 😉