saltatochkryddat

Kan man gradera elände? Och eländes elände?

Utanför vårt fönster virvlar snön mot väster, samtidigt som rönnarna böjer sig mot öster. Det varnas för att ge sig ut i trafiken och det varnas för att ge sig ut överhuvudtaget. Om vi tittar söderöver, längs gatan, ser vi . . . ingenting. Det är bara erfarenheten som säger att där står visst hus, flera stycken. Norrut har lasarettet försvunnit helt.

I afton skulle vi få efterlängtat middagsbesök. Goda vänner som vi inte har träffat, annat än utomhus, på två år. Det sätter nu vädret och väglaget stopp för. 

Undrar om Färjestad, hockeylaget, tar sig hit i morron. Det skulle kunna bli många luftgropar och illamåenden i ett sånt här väder. Nejdå, jag är inte alls grym, jag tycker bara att de inte ska vinna i morron. 

Men om man nu skulle lyfta blicken och medvetandet ett par snäpp och fokusera på verkliga bekymmer så är ju kriget den enda verkliga katastrofen. Vi ser bilder på TV, vi läser nyheter i tidningar och på nätet och vi kan nästan inte ta in all ondska och grymhet som finns. Det är onekligen frestande att blunda och inbilla sig att det rådande vädret är vår värsta fiende. Fy tusan vad det ställer till. Så många planer som går om intet. Och tänk, hemska tanke, om strömmen far. Då fryser och svälter vi ihjäl på tjugo minuter. Tror vi. Men vi blir inte ihjälskjutna och våra hem blir inte sönderbombade, som i Ukraina. 

Jag pratade nyss med en vän, Yvonne, som har kört taxi men även jobbat inom hemtjänsten. Nu tänkte hon på dem som fortfarande gör det och förstod, med deltagande, hur deras situation ser ut i dag.

Staffan sa nyss, "tänk om jag fortfarande hade jobbat och skulle köra hem sent i kväll", och jag såg att hans tankar gick till dem som tvingas att göra det.

Alfred, som fyller 17 år i morron, kommer inte att kunna spela fotbollsmatch på konstgräsplanen som planerat. 

Skellefteå AIK kanske inte kan vända och spöa FBK i resterande matcher, vilket skulle innebära att de inte har chansen att bli svenska mästare i år. Men nästa år!

Människor i Ukraina kanske ser sitt hem i ruiner. Kanske inte ser något framtidshopp. Kanske inte lever dagen ut. 

Åsså jag då, som blir irriterad över att det smäller inne i spisfläkten när det stormar ute . . .