saltatochkryddat

Vi har en tradition sedan en lång tid tillbaka. Faktum är att jag inte ens kommer ihåg hur lång. Vilket i och för sig inte är så konstigt för från början och en lång tid framåt var jag inte ens med. Några har fallit ifrån, några har tillkommit och sen kom den jädrans coviden och satte käppar i hjulet.

Men nu, detta nådens? år 2022 skulle nyårsfirandet återupptas i sin ursprungliga form. Eller ursprunglig och ursprunglig. Det är ju helt omöjligt förstås. Vi skulle samlas hos det par som stod på tur att ha hand om det organisatoriska. Det här årets sista fest skulle vi samlas hos Brännströms. Äntligen!

Ingen Covid, ingen influensa, ingen kikhosta, absolut ingenting skulle få komma i vägen! Så sa vi och så bestämde vi. Jo, tjena.

Nu ligger jag i sängen och otrivs med en högst ovälkommen flunsa. Och snart gör väl Staffan mig sällskap, vilket jag i och för sig inte har nåt emot, bara han inte har nån flunsa med sig.

Jag har klätt mig fin. Mysbyxorna är av glansig plysch och tröjan plus foppatofflorna går färgmässigt i stil. Nån ordning får det ju ändå vara.

Ute tokblåser det och regnsnöar. Passar precis till mitt uteblivna festhumör.

Men jag har gott om tid att ligga i min säng och fundera. På 2023, till exempel. Då fyller mitt äldsta barnbarn, Gideon, 20 år! Va?! Hur går det ihop med att jag själv nyss har fyllt 20?! Då var det slutfunderat! Min feberheta hjärna orkar inte med så svåra frågor.

Då återstår bara att önska dig, som läser detta, ett riktigt, riktigt Gott Nytt År! Var rädd om dig, var rädd om varandra! 💞 Och Skellefteå AIK - go, go, go! 🖤💛