Det är ren skit

(null)

Eller är det renskit?
I det här fallet kan det faktiskt vara både ock, om man som vi har fullt av varan på sommarstugetomten.
Nu är det inte för att klaga på just det som jag skriver den här bloggen, utan det faktumet att särskrivning håller på att vara mitt huvudsakliga gissel i vardagen. 
Falukorv ring. (Till vem?) Pingvin stänger (djurparken, eller?) Fel diagnosverktyg (Jamen, ta ett annat då) En buske (Tack för upplysningen)

Men ska det vara så svårt??

Det finns rättstavningsprogram men de vet ju inte om "Ät pinnar" är en uppmaning eller bestick. Ibland måste människan tänka själv. Hur kommer det sig att någon, utan att begrunda rimligheten, skriver "Skickar fel rapport" och klickar iväg felrapporten? I det fallet hoppas jag att mottagaren svarar med: Det var ju onödigt, när kommer den rätta rapporten?

Lite då och då händer det att jag nästan skrämmer ihjäl maken när vi halvligger och slötittar på TV-nyheterna och jag tvärskriker: Personal rockar! Såg du skylten?!?
Om det är ett nyhetsinslag från en arbetsplats, till exempel, och kameran sveper över ett rum där det i en millisekund visas en skylt med en felaktig särskrivning, ja, nog ser jag den och måste delge halva kvarteret om katastrofen. Då kan det hända att den numera mycket luttrade maken säger: Men det är väl bra att dom tycker det.

Vi söker en medarbetare till vår kassa personal. (Men byt ut alla i så fall)
Sjuk sköterska (Varför stannar hon inte hemma då?)
Super gott (Hmmm . . . )
Sjuk resa (Är den sjukt rolig, eller)
Skum tomte (Har den mask?)
Mjuk glass (Som en smekning)
Herr strumpa (Titelsjuka?)
och till sist, den absolut värsta:
Rök fritt (Måste bli oerhört osund miljö)

Om man jämför den första, ren skit, med den sista, Rök fritt, inser man hela vidden av särskrivningsproblematiken. Från i det närmaste bagateller till rena lagöverträdelser. Hur ska vi ha det?  Ska vi värna om vårt modersmål eller ska vi låta det höra till det förgångna och acceptera ett helt nytt engelskinspirerat dataspråk?
Jag tänker då vara tjurskallig och envisas med svenska blandat med Skelleftemål och kryddat med bondska. Och jag kommer aldrig, aldrig att sära på sammansatta ord. Sådeså. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0