saltatochkryddat

Jo, visst vet jag att det är oro i världen. Men det finns grader av oro. Åtminstone hos mig.

Det här med Putin och Biden, Ryssland och USA, Nato eller inte Nato, att vara eller inte vara, kan jag inte påverka.

I min värld finns det inga maktgalna blådårar, här står striderna mellan hockey- och fotbollslag, mellan vinter och vår, mellan att behöva och inte behöva. Det räcker.

Ser du på TV-programmet "Köping"? Mats, Linda, Tobbe, Frasse, fiskarbröderna med flera. I deras värld finns kärleken och generositeten. De delar med sig av både glädje och sorg, utan några som helst baktankar. Även om Tobbe svär som en borstbindare, gör han det med glädje och ett stort fnissande. Mats, han ställer upp för sin före detta flickvän, Linda, och hennes nya karl , som hon så stolt benämner honom. Men Mats ställer upp för fler, nämligen alla. Trots alla svårigheter och problem de möter, gör de det tillsammans. Och så kramas dom. Utom Tobbe, han svär och skiner som en sol i stället.

Ute i den stora, den så kallade "normala" världen, ser det helt annorlunda ut. Det är mord, missbruk, maktgalenskap, mörker, missämja, mened, maffia med mera. Och då är vi ändå bara på bokstaven M. Min bokstav.

Men i min lilla ankdamm till värld är m-orden make, mångfamilj (ett skapat ord men så betydelsefullt) medmänniskor, medkänsla, mat, mys och massor av TV-sport.

När jag var ung, var jag ofta arg. Ibland utan anledning men oftast på grund av något eller någon. Numera kan jag bli "arg" över ett stavfel i tidningen eller på TV. Mest arg blir jag på ordet "vart" i tid och otid. Vart bor du? Vart är du född? Det heter VAR. Jag kan inte ens sjunga med i bästa hockeylaget Skellefteå AIKs låt eftersom den innehåller strofen "vart vi kommer ifrån". Tänk om de hade gjort rätt och skrivit var vi kommer ifrån, då hade de haft ytterligare en röst i kören.

Jag kan också bli arg på förpackningar som inte går att öppna. Och sedan för att de går att öppna så fort Staffan provar.

Visst är jag lycklig som kan uppbåda ilska för dessa gigantiska problem!

Varför är det de så kallade förståndshandikappade som kan visa omtanke och kärlek? Och de, förmodat superintelligenta, som styr världen, som framstår som egoistiska maktgalningar?

Jag tror att vi måste revidera betydelsen av vissa ord.

I vår ankdamm simmar vi lugnt, trots omvärlden. Men ibland blir det väl kallt om fötterna.