saltatochkryddat

Förr kunde man knappt få ut varmkorvarna ur burken, så stora var de. Nu ramlar de ut bara man lutar burken litegrann. Små, smala, fula, trasiga. Bullens korv, favoriterna! Om det inte vore för att smaken är sig tämligen lik, skulle vi bojkotta dem. Nu är det så att jag lever med en korvgubbe. Inte en sån med låda på magen, utan en som älskar korv i alla dess former. Men nu börjar han svikta i sin tro på Erik "Bullen" Berglund. Det är mer en regel än undantag att korvarna är spruckna, deformerade, olika stora och allt som kan jämföras med hur det var förr. Saknaden är stor och besvikelsen hjärtskärande.

Alla har vi våra svagheter.

Till exempel påslakan som man har beställt.

Att ett företag kan leverera sängkläder fulla med små hål och lösa trådar och att man, vid en reklamation, tvingas betala returfrakten, borgar definitivt för att företaget får en kund färre.

Till exempel.

På tal om färre så har jag, till min glädje (snabba kast i humöret) upptäckt att ordet "färst" har kommit på modet. Få, färre, färst.

Åsa, Annika och jag hade väl förmodligen en svacka i samtalsämnen en kväll när någon av oss kom på att hon inte visste hur man böjer ordet "få". Jo, att "färre" kom sen, visste vi alla tre men sen haglade förslagen om superlativformen, det ena knäppare än det andra. Det vi skrattade mest åt var "färst". 

Tills vi googlade. 

Få, färre, färst.

Från 1755 finns ett belägg för "fåaste" men det fick ingen nationell genomslagskraft. 

Jag är en språknörd. Jo, jag erkänner. Men jag försöker skärpa mig och åtminstone låta andra prata som de vill, utan att jag ska kraxa till och mumla det rätta ordet.  För, i sanningens namn, kör jag med egna språkvurpor ganska ofta.

Allt måste inte vara korrekt och rätt. Förutom Bullens korv. Och sängkläder.

I går var vi på en trevlig födelsedagsmiddag hos Hanna och Anton. Hanna är dotter till Eva och Arne. Anton är son till Maggan, som är gift med Rune, och Staffan, som är gift med mig. För enkelhetens skull kan man säga att det var vi sex föräldrar som var där och pratade och skrattade oss igenom en jättegod middag. Och jag drack alkoholfri öl med citron, en helt ny smakupplevelse för mig, som jag måste testa igen. Jag hann knappt svälja och än mindre känna eftersmaken innan jag skulle till att skratta igen. Nästa gång ska jag dricka den när vi ser Nyheterna på TV. Då finns ingen risk för plötsliga skrattattacker minsann. Annat var det förr när en av meteorologerna inte fick till ordet solchanser i prognosen, utan förutspådde "kjolchanser". Vilket förmodligen också kunde stämma.

Fasen också, jag måste sluta irritera mig på felsägningar och felstavningar, de kan ju faktiskt förgylla tillvaron. Och folk på TV hör ju ändå inte mig när jag vrålar "det heter inte så!" eller "men hur stavar ni!!". Det senare är alltså inte en fråga på riktigt, utan en skarp kritik, som bara mannen i soffan hör men han tar inte åt sig.

Nu är det många fel i texter, förr var de färre men på korrekturläsarnas tid var de färst.

Ord är roliga. Korsordsmakarna har upptäckt det. Väntar bara på att svaret på "ett av kupans barn" på fem bokstäver ska bli "bison". Då är råttet mågat!

God fortsättning på det nya året, min vän 🤗