saltatochkryddat

så finns det annat som strålar!

Jag älskar tulpaner och när de finns i den här färgen, finns det inget som kan konkurrera skönhetsmässigt. Tycker jag, alltså.

För det är ju så här med tycke och smak att det är varje enskild människas rättighet att äga egna.

Ändå försöker vi diskutera och övertyga andra om att de har fel om de inte tycker som vi.

Det är kul!

Jag har ett sextonårigt barnbarn som är expert. Han argumenterar med självklar pondus varför hans åsikter är de rätta. Men - och det händer - när han blir överbevisad, då säger han: Jamen det är ju det jag har sagt!!!

Vissa ränder går aldrig ur släktled. Även om Affe tyvärr aldrig träffat sin mormorsfar så skiner släktskapet igenom. Eller är det helt enkelt de manliga generna? På den frågan kan jag svara. Och det blir ett nej.

Jag har även en dotter. Affes mamma. I say no more.

Det är så himla roligt att diskutera med henne och VETA att man själv har rätt och bara sitta och invänta mitt slutgiltiga argument som visar att jag har rätt. Då skulle man kunna tro att hon ger sig men icke. "I min värld är det så".

På tal om skilda världar så börjar ju OS nu. Om bara Coronan håller sig borta blir det nog ett trevligt tidsfördriv under den bistraste vintertiden. Jag är nämligen ingen beundrare av vintern. Enda fördelen med den är att det inte finns mygg. Så egentligen skulle man passa på att vara utomhus men det tycker jag inte heller om, eftersom det är kallt och halt.

För länge sedan, på Medletiden (kan även benämnas medeltiden), då man gick i skola, var det värsta som kunde hända att magistern fick för sig att vi skulle åka skidor på "jympan".

Hemma kunde syrran och jag, frivilligt, spänna på oss skidorna och ta en tur till Grubban, som hade en trevlig och lagom stor backe som vi kunde stajla i. Men när det skulle tvångsåkas skidor på skoltid, drabbades jag alltid av en stor ångest. Bakluckan på skolbussen! Den skulle man öppna själv, medan busschauffören satt och tomgasade på sin plats, lasta in skidorna och till sist stänga luckeländet och haka fast låsanordningen som gick oerhört tungt. Killarna bak i bussen såg med stort intresse på och hoppades att man skulle misslyckas flera gånger så att vi skulle bli försenade till skolan. Och busschauffören gungade fram och tillbaka på sin stol och tokgasade. I stället för att komma ut och hjälpa en stackars ångestfylld och svag flicka.

I vuxen ålder blev jag lämnad på en fjälltopp, dit jag tolkat efter en galen skoter, och tvingades se döden i vitögat genom att på egna ben ta mig ner till fast mark. Om jag svängde? Nä, inte ens humöret, det for lika spikrakt neråt som skidorna.

Där och då bestämde jag mig; jag ska aldrig mer åka skidor! Och är det nåt löfte jag har hållit stenhårt så är det just det.

När snön faller och lägger sig vit och gnistrande, blir det vackert ute. Men när snön faller, köper jag tulpaner och stannar inne. Eller så får jag tulpaner av Mannen. Skidor får andra åka. Det blir kul med OS. Att se andra idrotta gillar jag. Bara jag får sitta inne i värmen med mannen och tulpanerna. Det är sånt som lyser upp min tillvaro.