saltatochkryddat

Vi hade bestämt oss för att hitta just den; den perfekta platsen! Och vi gjorde det!

Att packa en picknickkorg går fort, vi har en viss rutin nu. Kaffe, matiga mackor och pirrvatten (somliga kallar det för kolsyrat vatten). Sen bar det iväg mot okänt mål.

Staffan valde vägar på intuition och vaga gamla minnen. När vi började färdas längs vackra Åbyälven, var det läge att stanna flera gånger och gå ner till älvskanten och kolla, men nej. Otroligt vackra ställen men inte det perfekta.

Ett kunde möjligen ha konkurrerat men då det här:

låg på stigen kändes det inte perfekt så vi fortsatte.

Då dök det upp! Så vackert att jag blev alldeles hänförd och nästan stum. Men bara nästan. 

Dessutom fanns det unika, olika, färgrika små stenar överallt. Jag är väldans fascinerad av sådana. Speciellt de mjuka. Jodå, de finns.

Vi stannade länge och bara njöt. Det är precis sånt där som kan göra mig toklycklig.

Nåt annat som gjorde mig lycklig var att syster Gun och svåger JÅ kom hit från Stockholm och slog läger i vår gäststuga. De två första nätterna hade de, förutom täcke på sig, även två filtar var. Resterande nätter höll de på att svettas ihjäl, trots luftfönster och fläkt.

Det fanns inget mittemellanläge, precis som det ska vara i norra Norrland.

Nu är det också såhär att jag tyvärr inte kan blogga så ofta som jag skulle vilja eftersom vi inte har nåt Wi-Fi i stugan men det kanske är behövligt för alla med en paus.

Hoppas du har det skönt där du är, jag har det gudomligt där jag är 💞