De små männen med det stora egot

(null)

De som förmörkar solen, trots sin litenhet. De som har funnits i evinnerliga tider och som förmodligen alltid kommer att finnas. Ja, förutsatt då att planeten jorden och mänskligheten kommer att bestå. Mänsklighet, förresten, är ett ord med många betydelser. Det kan avse hela jordens befolkning, samtidigt som det exempelvis betyder humanitet och godhet. I teorin, alltså. I praktiken finns inte en chans att förena dem för då kommer de små männen in i bilden. De som speglar sig i skrattspeglar och ser sig själva som jättar bland lilleputtar. 

Det som händer nu i Ukraina är ett exempel.
I min lilla begränsade begreppsvärld, kan jag naturligtvis inte begripa hur den där lilleputten kan få sätta skräck i en hel världsdel. Att det inte finns kloka människor som kan stoppa honom, stora, starka män och kvinnor som värnar om sina barn och medmänniskor. Som värnar om allas rätt till liv. Europa och EU gör vad de kan och jag kan bara hoppas att det ska vara tillräckligt.
Jag har för första gången i mitt liv kollat MSNs karta över skyddsrummen i Skellefteå. Det finns många men då de är begränsade till maxantal människor, kan jag inte förstå hur alla skulle kunna få plats. Skellefteå växer så det inte bara knakar, utan det smäller, bompar, spikas, ja, helt enkelt låter överallt. Och vips står det ett höghus i vägen, där vi brukade promenera. Min gamla, stolta gymnasieskola har fått grannar som kastar skuggor över sig, stora, höga hus, som någon har sagt ska bli boende för äldre. Kanske sluts cirkeln på så sätt. Skolan med ungdom och framtidsplaner med hela livet framför sig men också med höga hus för folk med framtiden till stor del bakom sig.

Om nu framtiden finns. I Ukraina har de all anledning att tvivla. Där skiljs nu män/pappor från sina fruar och barn, eftersom männen måste stanna och försvara sitt land medan övriga familjen flyr hals över huvud till ett grannland. Hur många får möjlighet att träffas igen? Lilleputtens familj är inkvarterad i ett, enligt uppgift, supersäkert "skyddsrum" som till och med skyddar mot kärnvapenattacker. Det är skillnad på lort och pannkaka.

I varenda centimeter av mina 164, är jag upprörd, förbannad, förtvivlad, ja, känslorna virvlar omkring och gör mig illamående. Lilleputten lär vara cirka 168. Men då har han nog högklackat. Vad han har för känslor är svårt att avgöra. Om han nu ens har några. Tillåt mig tvivla.

Enligt uppgift var Martin Luther King 169 cm. Tänk, vilken skillnad en centimeter kan göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0