saltatochkryddat

Okej, jag kanske inte minns allt jag "lärde" mig i skolan. Jag kanske inte heller minns var jag lade telefonen sist. När jag går med snabba och målmedvetna steg in i ett rum för att hämta något, kan detta något vara som bortblåst ur mitt minne.

Men. Om hjärtat i stället får styra, hittar jag utan problem. Där har jag, bland annat, ett förråd av leenden. Dem har jag samlat på så länge jag kan minnas (!). 

När jag möter en människa är det leendet som avgör. Det finns ingen mall för hur de ska se ut, jag bara känner. Äkta ska de vara och förknippade med ögonen ska de vara.

Jag kan även gå ett steg längre och avslöja att en människas skratt också kan betyda gilla eller inte gilla.

På högstadiet hade jag en klasskompis/vän som kunde vara tjurskallig, krävande, spydig men jäsiken om han sen upplät ett skratt, var han genast förlåten. Jag har sökt efter det skrattet i många år men det försvann med honom. Förutom i mitt hjärta, där finns det så länge jag finns.

Ett leende kan avgöra om jag litar på en person eller inte. Farligt, ja, det kan det vara, därför misstror jag fler än jag litar på. För säkerhets skull.

Är det någon som har sett Putin le? Nä, tänkte väl det. Däremot såg jag en bild av honom och hans dam, där han troligtvis "log" men jag såg ett grin i stället. Nu är jag där igen. I världen utanför.

Hur tänker man när man får order att bomba ett sjukhus? För det första måste man väl spontant ställa sig frågan: Varför? Resten av jordens befolkning ställer sig självklart den frågan och jag tror inte att någon, fullt fungerande, människa hittar nåt svar.

Jag har ett krav. Ingen, absolut ingen som inte har ett äkta, smittande leende, ska få äga makt över andra. Risken finns att den, i stället för ett hjärta, har en kalkylator.

Se på bilderna här ovanför. Vem som helst av dem, skulle kunna få min röst i ett presidentval. Och jag skulle vara trygg. Nu kan ingen känna sig helt trygg. För den lille mannen i det stora landet är på krigsstigen och då får ingen, stor som liten, stå i hans väg till framgång, det vill säga makt.

Men jag hoppas och tror att det goda i människan, de andra människorna alltså, ska segra.

Tänk stort. Tänk rätt. Tänk universum. Vi lever på en mikroliten boll i det ofattbart stora. Då finns det en pytteliten partikel som har fått storhetsvansinne och vill lägga under sig ett knappnålshuvud- stort land. Tänk evighet. Tänk en människas mikrolevnadstid på planeten jorden. Tänk att slösa den tiden på så sjuka saker som krig och död. Lev i stället, för bövelen! Och låt andra leva.

Live and let live.

Smile and let smile.