saltatochkryddat

Spännande, visst, men ibland brister jag också ut i gapskratt! Men för det mesta är det en ren lycka.

Just nu fylls jag av den. Lyckan. Nya böcker, skrivna av Åsa Larsson och Stina Jackson, inhandlade på bokrea. För det var väl ingen som trodde jag avsåg nåt annat?

När det gäller val av läsning, är det ju för det mesta en chansning, som oftast går hem men som ibland blir en axelryckning, till och med kanske en verbal sågning. Efter en sådan, får inte just den författaren någon fler chans. Men jag är inte feg, därtill är nyfikenheten alltför stor, så jag ger gärna en för mig obekant författare en chans. Ibland stannar det vid den enda men ibland får favoritlistan ytterligare ett namn. Karin Smirnoff finns absolut där, mot alla odds. Varför? Jo, en före detta korrekturläsare borde få krampanfall och mardrömmar av att läsa hennes alster men på något vis lyckas hon behandla språket på ett så nytt men oändligt kärleksfullt sätt, att jag bara njuter.

En av mina favoriter hittade jag på ett annorlunda sätt. Jag hade just fått min första, och enda egenskrivna bok utgiven. Då tyckte bokhandeln här i stan att jag skulle komma och medverka i en författarträff med en etablerad, populär författare som huvudattraktion  vid namn  Marianne Cedervall. 

Jag begrep, som vanligt, inte helt vad det rörde sig om och någon självkritik hade jag inte hunnit skaffa mig när det gällde författande. En försvarlig mängd bokintresserade tog plats och Marianne Cedervall inledde med att berätta om sin senaste bok. Senaste?! Vaddå, hur många hade hon skrivit? Jo, det visade sig att hon var en mycket produktiv och storsäljande författare - och jag kröp ihop mer och mer på min stol. Hur hade jag hamnat här? Hur tokig var jag?

Heltokig, visade det sig.

"Hej, det är jag som är debutanten! Eller debut tanten, kanske man ska säga". Inget manus framför mig, helt blankt i huvudet men så sneglade jag mot Mariannes plats och hon log så glatt och nickade uppmuntrande. Tro mig, hon är inte bara en väldigt bra författare, hon är en människovän också. 

På tal om vänner så kan faktiskt böcker också bli ens vänner. Påven Johanna, till exempel, har varit en personlig vän sedan jag första gången höll den boken i min hand.

Den står på hedersläktaren tillsammans med bland andra Ulf Lundell och Leif GW. Ja, vaddå, vi är ju två om den hyllan. Just nu läser vi faktiskt varandras böcker, Staffan och jag. Bokrean, årets högtid nummer ett, gjorde att jag köpte på mig en hel binge med pocketar som har väster- och norrbottniska teman. Suverän läsning! 

Vi läser inte bara på kvällarna. Ofta tar vi oss en läsestund mitt på dagen också. Det är vinter, vi är panschos, vi styr vår egen tid. Den utbyggda bokhyllan ropar på oss.

Men jag är glad över att Staffan har läst ut den här boken. Att mötas av den varje kväll kändes ju sådär.