saltatochkryddat

Dag 1: Isen kalvar. Dag 2: Enstaka isflak vid strandkanten. Dag 3: Solglittrande vågor på öppet vatten.

That’s it.

Det enda den romantiskt långa våren lyser med, är sin frånvaro. Men då har vi ju, som kompensation, den långa vintern som kräver närhet för att inte frysa ihjäl. Det är romantik det!  Sommaren avverkar vi på cirka två månader. Goda år kan den pågå i två och en halv månader. Och vid ytterst exceptionella omständigheter kan den, efter att ha lämnat oss, återkomma i form av en så kallad indiansommar på några dagar. 

Jag minns en enda. Det var för länge sedan. Höstterminen hade pågått ett bra tag. Det blev nattsvart på höstens vis, redan tidigt på kvällen. Men då hände något underligt! Vuxna, halvvuxna och barn kom ut ur husen och umgicks vid spontana träffar. Någon hämtade kaffe, en annan bullar, en tredje och fjärde fixade sittplatser och en femte satt redan på plats och väntade. Hela byn var ute. Samtliga från byns fem hus. Ingen tänkte på morgondagens jobb eller skola.  Vi var bara insvepta i en mörkblå, sammetslen värld och njöt förundrat.

Jag kan fortfarande känna känslan av någonting magiskt och smaken av den förtrollade saft vi barn bjöds på. Hemkokt. Hallon och jordgubb.

En Pina Colada på en strandbar i ett varmt mörker, kan aldrig mäta sig med det glaset saft i ett trolskt mörker en kväll i oktober i Selsforsen i början på 60-talet. Nixpix.

Men nu, NU njuter jag av ljuset dygnet runt. Var sak har sin tid. Som någon sa.