saltatochkryddat

Det hände sig vid den tiden när tidningen Norran fortfarande hette Norra Västerbotten och både fotograf Roine och jag jobbade kvar där.

Vi var ute på ett uppdrag till det årets Julbilaga när jag fick idén att visa Roine det månghundraåriga tomteträdet, som låg ganska nära vårt uppdrag och samtidigt i närheten av mitt barndomshem.

I boken Den svenska tomtens förunderliga liv och historia, kan man bland andra tomtar läsa följande om Skogstomten: "Skogstomtarna är de tomtar som det finns flest av. De lever ute i naturen och brukar bo i en ihålig trädstam eller inne i en trädrot."

Fotograf Roine var en aning skeptisk till att vi skulle hitta ett riktigt träd, bebott av skogstomtar, men när vi sökt en bra stund och pulsat i snön, stod det bara där! Och till min förtjusning var en av innevånarna precis på gång att klättra upp till sin bostad.

Roine slängde sig ner i snön för att få bästa kameravinkeln och det tyckte Tom-Ten var så kul att han stannade till och skrattade högt på väg upp till sitt soliga krypin.

Har du hört en tomte skratta? Det tror jag nog att du har, utan att du har tänkt på det.

De finns ju faktiskt lite här och där och i olika skepnader. Förutom skogstomten finns ju också ladugårdstomten, hustomten, skeppstomten, kyrktomten, gårdstomten och vätten. Alla härstammar de från urtomten, som fanns på stenåldern. Jultomten uppträdde första gången omkring år 1580.

För dig som vill veta mer om tomtar, rekommenderar jag Tomteboken - Den svenska tomtens förunderliga liv och historia.

En del människor brukar lite överseende klappa mig lite på huvudet och säga: Jaa du, Maude, du har nog tomtar på loftet du. 

Tror du verkligen det, brukar jag svara, då blir jag ju jätteglad i så fall.

Jag måste erkänna att jag inte alls är speciellt förtjust i julen. Den bär med sig jobbiga och tråkiga minnen för mig. Nu är den bara stress och jäkt, dessutom. Eller var, kanske jag ska säga. Vi har coolat ner oss. Det får bli vad det blir. Barnen och barnbarnen får bestämma hur de själva vill ha det för att kunna njuta av julens "ledighet".

Direkt efter nyårshelgen städar vi bort allt som har med julen att göra och hälsar solens återkomst med glädje. Då är vi på rätt sida och kan börja räkna ner till stugsäsongens början. Det gör ingenting att den är några månader bort, det är bara härligt att längta. Och räkna ner.

Tomtarna då? Jo, dem älskar jag året runt, det finns ju tomtar för varje årstid. Även om jag misstänker att de inte trivs i vår stad längre. Men så länge det finns skog och ihåliga träd runt omkring, kan vi känna oss trygga. Jag vet dessutom att det finns en källare på Morö Backe där de trivs. Torrare och varmare än i den kvarlämnade skog som finns på området. De har blivit lite bortskämda faktiskt. Och det är väl inte mer än rätt. Så mycket och så länge som de har skämt bort oss! Så glöm nu inte att ställa ut ett stort fat med tomtegröt på julafton som tack! Jag lovar att den blir uppäten innan morgonen . . .