saltatochkryddat

Det är inte bara Påsk, om du nu trodde det.

Det är till exempel slutspel i hockey, födelsedagar, fotbollsstart, stugkoll, Köping, Antikrundan, garderobsrensning, fastställda läkarbesök, inköp av påskgodis ifall det kommer nån söt påskkäring, alltså listan är lång. Då har jag inte ens nämnt maten. Det ska jag inte göra heller.

Fast egentligen hör väl maten till en av påskens största begivenheter, eller? Somliga ägnar sig åt religion, går i kyrkan och sedan hem och äter. Andra sportar, helst utför, och går sen på afterski och festar. En del får världens största påskägg, fyllt med godis. De går sällan sedan och äter påskmat. Men äter gör de.

Handlarna slår på stort och erbjuder extrapriser på exakt samma varor som i fjol med exakt samma priser som då var ordinarie pris. Maten har blivit dyrare minsann. Till och med extrapriserna.

Vi har två födelsedagsbarn som vi också ska hinna med mellan slutspelsmatcherna och maten.

Staffans sonhustru Madde fyller 40 och mitt barnbarn Alfred blir myndig. Vilken skillnad det nu blir för oss andra? Han har liksom varit myndig i rösten ett bra tag, myndig i sina åsikter redan från födseln och myndig nog att flytta till eget boende. Med betoning på eget. Han har "inrett" ett rum i garaget med säng, dator och exklusiv konst på väggarna, designade Liverpool. Men äter, det gör han där maten serveras. Tänk att det finns en sorts kärlek som bara svämmar över till barnbarn och inte spelar det någon roll om de är snart 20 eller 18 eller 17 eller 14 eller 12 eller  5 eller två månader. De är bara så älskansvärda hur de än är.

Jag kan inte minnas att påsken var nåt speciellt när jag själv var barn, vilket inte behöver betyda att det överensstämmer med fakta. Det kan i stället bero på mitt minne . . . 

På tal om det så var min älskade barndomskompis Ywe hit härom dagen. Det är så kul när vi träffas för då berättar vi minnen från förr för varann. Och så förvånade vi blir! Va, gjorde vi det? Nähä, SA hon så? Jo, det kommer jag ihåg, det var ju han …. äsch vad hette han, joo Magnus! Nä, inte var det Magnus, det var ju Kalle! Vilken Kalle? Jamen, den där lilla killen som… Det fanns ingen liten kille som hette Kalle! Jo, jag kalle han Kalle i alla fall. Gissa om det blir många skratt på vår egen bekostnad.

Då, på den forntiden, fanns det väl inga pråliga påskägg fyllda med godis? Nu finns de i alla möjliga material och storlekar men jag säger inte att dagens barn är så mycket lyckligare än vi var tack vare det. 

Man kan väl nästan säga: De e mycke’ nu.