saltatochkryddat

Lika spännande som ett slutspel i hockey, kan det vara att se vilka som hinner först till Fågelholk de luxe.

Härom dagen åkte vi till stugan för att kolla läget. Stuga och tomt i allmänhet och AIK-holken i synnerhet. Vilka skulle hinna först att boa in sig i den mest åtråvärda holken? Men ingen hyresgäst syntes till.

Vi vet ju att förra sommarens vinnare var utsatta för trakasserier som gick så långt att AIK-märket plötsligt en dag var bortrivet. Banditer!

Nu börjar det närma sig flytt även för oss. Inte riktigt än, först måste all snö på tomten bort. Det brukar hända en natt i början på maj. Tjoff! bara så är den borta. Och myggen tar över.

I Skellefteå AIK fanns för lääääänge sedan en kedja som kallades Mygg-kedjan. Spelarna Acka, Garvis och Hedlund fick tillsammans epitetet Myggkedjan tack vare, eller på grund av, att de svärmade ihärdigt i anfallszon, precis som myggor. Okej, på en hockeyplan kan den egenskapen kanske vara bra men inte på en sommarstugetomt där det är meningen att folk ska njuta och koppla av.

"Våra" myggor flyttar sin anfallszon beroende på var det finns blod. Ja, blodet finns ju förstås hos oss, som faktiskt äger stuga och tomt och verkligen också borde äga rätten till vårt eget blod. Men inte!

Vi älskar att ha djur på vår tomt men myggor är inga djur! De hör inte ens till epitetet odjur. Vad de absolut inte har fattat är att de tillhör gruppen "fågelmat" och att de borde, likt solrosfrön, ligga stilla i ett dvalliknande tillstånd tills de blir uppätna. Tysta! De borde verkligen inte ha utrustats med något som helst ljud, fåglarna hittar dem ändå, men ytterligare en miss av naturen är det otroligt irriterande inandet som hörs långt innan man, eventuellt, får syn på upphovet till ljudet. Enbart ljudet kan skapa klåda.

Våra bästisar, Sälly och Ärland, som återkommer till nånstans på taket varje år, gör vad de kan för att skydda oss genom att äta så många myggor de kan och orkar. De patrullerar gräsmattan dagarna i ända, vilket vi verkligen uppskattar, men de orkar ju bara fylla magen till en viss gräns. 

Men än lever förhoppningen hos oss att årets kommande sommar blir lika bra som förra årets. Vad det var för väder minns jag inte, det är oviktigt, men det jag verkligen minns är frånvaron av inande både utomhus och inomhus. Inte såg jag till så många myggor heller. Tänk ändå, ibland är det en välsignelse att bli gammal med försämrad syn och hörsel som följd. Och minne!