Hur tänkte dom där?

(null)

Antingen tror man att ordet Öppet  ska stavas med två t i slutet eller så ska ordet tider stavas med två t i början?? Vad som däremot är klart och tydligt, är att Öppet i början  ska stavas med ett p.

Vaddå jag petimäter? (Överdrivet noggrann person). Tillåt mig skratta. Och för den delen även folk som känner mig. Nej, men jag har jobbat ett antal år som korrekturläsare på en tidning och då tar man svenska språket på allvar. Ingenting ska kunna misstolkas eller ifrågasättas av läsaren, då kan det bli följder för ansvarig utgivare och en hel radda (finns i Svenska Akademiens Ordbok) andra.
Jag vet att jag kan vara "a pain in the ass" (skitjobbig) men numera rättar jag bara TV-n eftersom det är en heltidssyssla.  Men när jag själv pratar, älskar jag att säga felaktigheter och påhittade ord. Kreativ, kallas det.
Mina arbetskolleger och jag kallades allmänt för "knorret" men det var med glimten i ögat som det sas. Åtminstone ville vi tro det.
Vilken rolig tid det var! Speciellt innan datoriseringen. Det låter som stenåldern, va? Faktum är att det inte är så himla längesen. Många av oss lever fortfarande faktiskt och kan berätta hur det var. Till exempel om det upptäcktes att några rader ur en artikel saknades. På den tiden var det skära och klistra som gällde. Då sa alltid någon " Kolla under XX:s träskor!"  Och visst hittades de ofta där.

Nu är nu och det är helt andra tider det. Som synes här ovan.

Nu byter jag tvärt ämne. Har du sett Hotell Romantik på SVT 1? Kärlek och romantik på hög nivå. Hög ålder och högt läge på hotellet. Äntligen ett program med rynkor i ansiktet. De är så otroligt öppna och naturliga om sig själva och sin längtan efter kärlek. Jag hoppas att åtminstone några hittar den för om de lämnar ut sig själva i ett TV-program, som de säkert inte har en aning om hur det redigeras och visas för allmänheten, då borde de absolut få lön för mödan.
Jag har en del favoriter som jag "parar ihop" men jag har också några hopplösa fall. Det är ju faktiskt lika spännande som vilken engelsk deckarserie som helst.
Det blir ju en hel del TV-tittande på vintern, mest sport förstås, men ibland hittar vi nån liten pärla. Lika sällsynt som det guld som guldgrävarna i Australien finner. Den serien får oss att vara uppe rätt sent på vardagskvällarna. Det är inte bara guldfynden som lockar oss att se. Det är framförallt människorna. 
En favorit är den yngre killen med en gräslig moppfrisyr, som säkert inte blivit tvättad på hela säsongen, ej heller hans kläder, men jisses vilken smart och sympatisk en. I motsats till chefen, som alltid tar åt sig äran när de lyckas men skyller på andra när det går åt pipan. Ett mysigt, gift par har massor av otur när de letar sitt guld och för varje nytt program sitter vi och hoppas att de ska hitta en jättestor skatt. I ett program fick vi följa med på en vigsel. En säsong senare kom brudens far, tillika guldgrävarkompanjon till brudgummen, med ett brev som innehöll en skilsmässa. Hon hade tröttnat på att vänta. Han deppade en stund men var snart igång med guldletandet igen. Besatt är bara förnamnet.

Själv är jag lite besatt av att räkna dagarna tills det blir flytt till stugan. I dag är det 106 dagar kvar.
Fasen vad det har räntat lite sen i går. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0